.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2010/04/20

Loka Kanarps SPX-enkät!

Jag heter: Tinet
Jag bor i: Ett kollektiv i en ibland möglig lägenhet i Berlin där låset på ytterdörren och även vårt brevfack är sönder
Jag har varit på SPX (ggr): 5
På årets SPX ska jag: Sitta och rita i böcker och fanzin åt folk som köper dem av mig. Jag har aldrig gått på några SPX-fester, och jag vet inte om jag ska bryta den traditionen i år ...
Tre fanzin eller böcker som jag ser fram emot: Anima #6, nyupplagan av Goldenbird 1-2, och något av allt det som jag brukar upptäcka på SPX utan att ha haft minsta aning om dess existens innan.
Mitt bästa SPX-fynd: Fågelhjärta av Sofia Falkenhem på SPX08, samt vissa av alla de fanzin som jag fick gratis när jag recenserade avigserier för Bild&Bubbla en gång för länge sen. Jag behövde inte ens samla ihop dem, för det fixade min recensentpartner Mattias Elftorp. Whee!
Mitt bästa SPX-minne: När nån slemmig gubbe på SPX09 försökte impa på mig och Ainur med att han hade kontakter till Galago. ROFL! Bra på ett annat sätt var mitt första SPX (05), när en massa folk bisarrt nog kom och köpte serier av mig. O_o

2010/04/16

Eva på SPX10 i Stockholm

Det enda som kan få mig att åka till Stockholm frivilligt är Small Press Expo.

Nästa helg är det dags igen, och jag kommer naturligtvis att vara där med både Eva-boken och mina fanzin (bl.a. ett nytt nummer av Tunguska).

Så den som ännu inte har ett eget exemplar av Eva-boken och kan ta sig till Stockholm är varmt välkommen att komma och köpa den för 150 spänn, med en snygg signering med tusch och akrylfärg. Den som redan har ett ex men ingen signering än är naturligtvis också välkommen, och likaså den som bara vill stå och hänga vid mitt bord, om nu någon skulle känna för det.

Jag kommer att dela två bord med Epix och min syster Ainur, som tecknar Goldenbird. För Epix del kommer det att finnas ett par andra nya böcker också, bland annat Kinderbook av Kan Takahama och Isvandraren av Jirô Taniguchi. Den senare innehåller akitor, så den är absolut ett måste för alla besökare.

Seriemarknaden äger rum i Kulturhuset den 24 (kl. 11-22) och 25 april (kl. 11-17). Jag kommer att finnas inne i hörsalen på tredje våningen.

Det händer så klart en massa annat roligt under SPX också. Läs mer på Kulturhusets hemsida.

Ett av alla trevliga evenemang är 8timmarsserien - de som känner sig hågade kommer att sitta på Serieteket i Kulturhuset och skapa serier på 8 sidor från scratch under loppet av 8 timmar. Jag känner mig hågad. Nejjj, jag blir tvungen att ta bussen så jag hinner inte dit. >:(:)(

För ha ha, det här året var faktiskt första gången jag hade tänkt flyga till Stockholm. Men tack vare Eyjafjallajökul ser det ut som om jag även detta år kan ta långfärdsbussen och slippa oroa mig för övervikt.

2010/01/12

Eva omnämns på paulgravett.com + 2009 års intressantaste serier enligt mig

I artikeln PG Tips No. 27: The Best Of 2009 Part 1: An International Perspective har Paul Gravett låtit serievetare från ett par olika länder, bl.a. Sverige, lista upp "2009 års bästa serier". Eftersom Eva-boken av ett sammanträffande passar in i den stora serieutgivningstrenden i Sverige 2009 - starka debutanter med vagina - är den med bland de svenska böcker som Fredrik Strömberg listar upp. Okej, kanske inte bara därför.

Jag funderade på att lista upp de enligt mig bästa serierna som kommit ut 2009, men det verkar som om jag knappt har läst några serier från 2009, om jag inte har varit med i produktionen. :o/

Jag kan däremot lista upp några av 2009 års intressantaste serier, som jag delvis kanske inte har läst än, eller har läst och blivit lite besviken på, samt de få som jag läst och faktiskt gillat.

Alison Bechdel: Husfrid - Den svenska utgåvan av Fun Home. En klaustrofobisk serie som maniskt refererar till klassisk engelsk litteratur, och handlar om att komma ut som lesbisk och få veta att ens pappa har varit i garderoben i alla dessa år. Tyvärr är den svenska översättningen inte sådär jättebra. Hrm.

Kerascoët: Jolies Ténèbres - Få serier har berört mig så mycket som den här. En flicka ligger död i skogen, och ur hennes lik kryper det fram små varelser (kanske aspekter av hennes medvetande) som försöker överleva utan henne. Serieskaparduon Karascoët har också gjort Miss Pas Touche, och åtminstone ett av banden har kommit ut under 2009, så jag nämner den också - som Serien Jag Längtar Mest Efter Att Få Läsa, Så Snart Som Möjligt.

Ulli Lust: Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens - Det är roligt med serieböcker på över 460 sidor. Den här är en självbiografisk berättelse om två österrikiska punkartjejer på 80-talet som tar sig till Italien utan pengar, och för det mesta får fixa övernattning och mat genom att ta emot de erbjudanden som nästan alla män de möter ger dem - ligg med oss, så får ni mat och en säng. Det blir en lång resa, som tar dem ända till Sicilien, där Ullis kompis blir tjenis med maffian och får jobba som prostituerad under dess beskydd, samtidigt som hon använder det fina rena heroinet som finns där i överflöd, och som Ulli själv också testar. Men hur otäckt det än blir har de alltid möjligheten att gå till polisen och få skjuts raka vägen hem till mamma och pappa. Och det är precis vad de också gör på slutet, och Ulli tackar sina föräldrar djupt i företalet. Jag hoppas att den här något störiga medelklassäventyrsaspekten, som gör berättelsen trygg och lagom okontroversiell, inte är en bidragande orsak till att boken har blivit en sån smash hit i Tyskland.

Lina Neidestam: Zelda - Jag har inte läst den än, men jag vågar hoppas att den inte är dålig.

Bryan Wood och Ryan Kelly: Local - När jag såg den lyxiga hardcoverutgåvan gav den mig mentala orgasmer. Serien är inte så hemskt dålig - den handlar om en lite irriterande ung medelklasstjej som aldrig har fått lära sig några gränser hemma, och som nu är på drift från stad till stad och lär sig att leva den hårda vägen, ofta genom att testa sina gränser på andra stackars människor. Och ja, på slutet när hon är färdig med det kan hon återvända hem och ta över sin familjs jävla stora hus. Ho hum. Whee, ännu ett medelklassäventyr.
Local
riskerar tyvärr att falla i kategorin "serier gjorda av män om tjejer som är dumma i huvudet" (ofta av wannabe-Hernandezar och wannabe-Terry Mooresar som dock inte har tillräckligt med själ och hjärta och kanske i själva verket hatar kvinnor), men räddas delvis av teckningarna. Hardcoverutgåvan har dock en massa onödiga extrasidor mellan varje kapitel och en massa ointressant extramaterial i slutet, så i kombination med den lösa berättarstrukturen blir behållningen i slutändan mindre än förväntningarna.

Winshluss: Pinocchio (den tyska utgåvan) - En helt sjuk interpretation av Pinocchio, med element av Snövit, varulvsfascism, galna uppfinnare, pingviner med krossat hjärta som blir självmordsbombare, och en hel del annat. Den gör mig exalterad och illamående på en gång. Även om Winshluss kanske är en av alla dessa dumma människor som gillar katter men ogillar hundar.

Jag har säkert glömt bort något jättebra, men jag får väl eventuellt komplettera senare.

2009/12/16

Recension från Nittonde stolen!



"Tinet Elmgren gör årets actiondängare" är en av de allra roligaste recensionerna hittills.

Det är lite roligt med den obligatoriska Modesty Blaise-jämförelsen (jag har aldrig läst Modesty Blaise).

2009/12/07

Uppvärmningsbild



Det här är en "uppvärmningsbild" som jag ritade innan jag skissade på en sida till Drivgods. (Igen gjorde jag Evas bröst för små först ...)

Eva kommer att dyka upp igen i sitt parallella universum i Drivgods så småningom, vilket i alla fall jag ser fram emot. :3

2009/12/03

Läsarreaktioner

Nu har jag ju hållit på och länkat till "officiella" recensioner i tidningar osv.
Men vad har vanliga läsare sagt, folk som har läst för sitt eget högsta nöje?
Här är några läsarreaktioner:
"Jodå, jag gillade den, hon är ju grymt bra på att berätta, episoduppläget kändes liksom Lone Wolf and Cub och sen var det liksom Jaques Tardi-känsla. Jag gillar den skarpt!" - Elias

"This is beautiful." - Giordano

"Very interesting … You naughty girl!!!" - Shareen (den enda uppriktiga reaktionen jag fick i USA ...)

"Aaah … Eva." - Marco

"Comics with rockhard prostitutes and a CHINESE MALE LEAD? Hot damn, what the fuck? Ting Yay seems a little too pushover though, so he ain’t my type." - prettyprophet

"))) кузьмичов ты её комигз ЕVA смотрел ?
 She’s a killing machine." - Bravlin
Min dator föll i koma och vaknade först efter en omformatering (jag får väl skylla mig själv när jag döpte den efter Battle Angel Alita - nu är vi alltså inne på Last Order!). Jag kan inte komma på lösenordet till det epostkontot där jag får det mesta av min serierelaterade epost (ledtrådsfrågan jag har där är helt bisarr, jag fattar inte hur jag tänkte). Men när jag väl har hackat mig in där igen hittar jag kanske fler läsarreaktioner ...

2009/11/27

Nejjjjeeeeeh! €@&%$§#!!!! + Prostituerade som superhjältar?!

Jag har varit i New York hela månaden, och blev tidigt under min vistelse tipsad om utställningen There Goes My Hero på Center for Book Arts, om seriehjältinnor som sparkar rumpa. Nu när jag äntligen fick arslet av vagnen och tänkte gå dit är det €$#¤& thanksgiving-helg och museet har stängt ända tills vi reser hem igen på måndag. ;_;

Så jag får googla deltagarna själv och kolla upp dem, för det verkar vara en hel del intressanta grejer, t.ex. Blanka Amezkuas broderier och Wanda Ortiz puertoricanska superhjältinna från Bronx, Wepa Woman.

////////////////

Nåt annat som jag hittade här är boken Rent Girl av Michelle Tea och Laurenn McCubbin, en självbiografisk illustrerad berättelse ("bilderbok för vuxna") om en ung lesbisk tjej som uppmuntras av sin psykopatiska flickvän att bli sexarbetare hon också.



Boken är rent allmänt supersnygg, med illustrationer i svart, grått och rött, de första sidorna var engagerande, och på baksidan stod det "Avoiding the stereotypes of prostitute as victim or superhero ..." - vilket gjorde mig väldigt nyfiken. Det är visserligen exakt vad en förläggare måste skriva för att kunna sälja en sån här bok (i USA), men om det låg något i det ville jag väldigt gärna veta vad.

Nåja, eftersom det är en sann historia är det rätt självklart att huvudpersonen Michelle inte är någon "superhjälte". Men hon är inte heller något "offer" som måste räddas. Hon har föga sympati för de patetiska torskarna som lever i illusionen att de kan köpa sig vänskap och närhet (inte helt oväntat om man är lesbisk - särskilt obehagligt är det när hon får orgasm mot sin vilja när hon jobbar). När hon med tiden blir allt mer cynisk är hon ibland riktigt elak mot vissa av dem och hittar på olika sätt att förnedra dem.
Hon kan ta kontroll över situationen med torskarna, men hon kan inte kontrollera att det är jävligt svårt för en arbetarklasstjej utan utbildning och särskilda ambitioner att klara sig finansiellt. Att sexarbete skulle vara snabba cash visar sig dock snart vara en sanning med modifikation - hon tjänar rätt mycket, men det är ändå aldrig tillräckligt, och det tär en hel del på Michelle, själsligt och kroppsligt.
Boken planar ut lite med att Michelle berättar om hur hon och hennes andra flickvän försöker sig på att sälja kokain för att kunna resa till Grekland och vara "fria på riktigt". De konstaterar att de inte har vad som krävs, och när de säljer sex tillsammans är det inget kul. Men pengarna de skrapar ihop räcker åtminstone till en resa till Disneyland ...

Teckningarna är fulsnyggt kalkerade av från fotografier på personer som ibland inte riktigt motsvarar beskrivningen i texten: det saknas tatueringar, tatueringarna som finns i teckningarna är lite fel, och en del personer har annorlunda figur. Figurerna tittar ofta på läsaren och ser uttråkade eller sarkastiska ut. Teckningarna tillsammans med den något ostrukturerade berättelsen och den totala avsaknaden av korrekturläsning ger boken en extra dimension som förankrar den ännu fastare i den imperfekta verkligheten: en riktig människa har skrivit det här och konstant förväxlat "then" och "than", och en riktig människa har tecknat bilderna som symboliska, iscensatta kulisser, inte att förväxlas med personerna av kött och blod och miljöerna av sten, fibrer och metall som berättelsen handlar om.
Nu vet jag inte om allt detta var avsiktligt alls, men det kan ju göra detsamma. V^(oo)^V

Laurenn McCubbin gör en hel del annat kul - kolla in hennes hemsida.
Michelle Tea har skrivit många andra böcker, och hon har dessutom gett ut novellantologin Without a Net: The Female Experience of Growing Up Working Class - där kvinnor från arbetarklassen för omväxlings skull själva skriver om sin verklighet. Jag håller på att läsa den just nu.

////////////////

Det här med stereotyperna om den prostituerade "som superhjälte eller offer" gör mig förresten väldigt nyfiken på verk där prostituerade faktiskt är superhjältar. Var finns det sånt överhuvudtaget? The Pro av Garth Ennis och Amanda Conner? Frank Millers Catwoman? Men det är väl inte så oväntat att ifall superhjälteserier har prostituerade som huvudpersoner så är de ... superhjältar.
Det här måste hur som helst vara en specifikt amerikansk stereotyp om stereotyper.

2009/11/06

Recension i Bild&Bubbla

Den här recensionen handlar faktiskt inte om boken, utan om fanzinet Asbesthjärtan, som bara innehåller korthistorian Asbesthjärtan samt halvnakenbilder på Leoparden. Bild&Bubbla brukar vara lite på efterkälken, och den här recensionen skrevs säkert någon gång i våras, men publicerades för inte alls så länge sen.

Hur som helst, det är en jättegullig recension skriven av Mikael Sol! ♥ ♥ ♥ (Gå och fangirla/-boya honom!)

Klicka på bilden för att läsa:

2009/11/02

Recension på Shazam.se

Rikard på Shazam.se skriver bland annat detta:
Omslaget till albumet är toksnyggt och måste lätt vara det snyggaste svenska i år, färgerna är helt underbara och jag är nyfiken på hur albumet som är svartvitt skulle ha sett ut i färg. Jag tror det skulle varit riktigt snyggt.
Tjahh, men om jag hade gjort hela albumet i färg skulle det ha tagit fem miljoner år att få klart!!!! Och så hade det kostat mycket mer att trycka.

Men allvarligt talat känns svartvitt bara som det enda naturliga för mig. Att göra en hel serie i färg känns omständligt, konstigt och på något sätt också onödigt - läsaren kan själv fylla i färgerna i sitt huvud, det behöver jag väl inte hjälpa till med.
Jag har läst budgetutgåvor av en del europeiska serier, som t.ex. Jeremiah, i svartvitt med bara linearten. Jag gillade dem mycket bättre så än med färgläggning.

"Skönt feministisk" är förresten ett roligt uttryck - lite mer coolt eller t.o.m. badass än bara "feministisk". Men könsrollerna i Eva är inte alls omvända, utan männen och kvinnorna där speglar bara rent faktiskt hur det ser ut i min verklighet ...
Nu sa ju Marx att konsten inte är en spegel med vilken man återspeglar verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den, men jag formar kanske verkligheten i den här frågan genom att visa vad jag ser i min spegel, när det ju uppenbarligen inte stämmer överens med allmänt vedertagna könsroller.