Eva är tillbaka!
Hon får ett ovanligt uppdrag, och det visar sig vara svårare än hon trodde ...
Enligt förlaget är Elektrisk Tsunami den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning - men det kan väl ändå inte stämma?! (Den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra tänkbara e-boksläsare och datorer också.)
Vad som är säkert är att det i denna serie på c:a 150 rutor bjuds på desolata storstadsvyer, antika bilar, lite action och gott om ögongodis ... :3
Elektrisk Tsunami är i det digitala bokformatet EPUB. Här finns en lista på program för olika e-boksläsare, smartphones och annat, med vilka man kan läsa den.
Jag håller med listan om att för Android är det Aldiko som är det allra bästa alternativet. (Kryssa i så fall inte i "Advanced formatting" i inställningarna.)
För desktop (vanlig dator :op) rekommenderar jag varmt en extension som finns till Firefox: EPUBReader. Med den får du bästa möjliga läsupplevelse oavsett om du har Windows, Mac, Linux eller något ännu coolare - så länge du har en Firefox-webbläsare förstås. Ha bara inte Firefoxfönstret i fullskärm när du läser, utan lagom stort så att bilderna och texterna visas på separata sidor.
För mindre än en tjuga får du veta hur det går! Vad väntar du på? Köp och ladda ner den till exempel här hos ebokshandeln Dito!
2013/06/17
2013/06/14
I väntan på släppet ...
Eva är tillbaka i den digitala serien Elektrisk tsunami (specialanpassad till att läsas på smartphones och andra e-boksläsare)!
I väntan på att den ska släppas till försäljning följer här seriens soundtrack (fast man får byta lite kön i texterna :3) ...
Good Charlotte - Keep Your Hands Off My Girl von X-Best-X
Jet - Are you Gonna Be My Girl von Syzla
Hawksley Workman - Striptease von hern
2013/01/10
Asiatiska män mest utsatta för rasism i den svenska populärkulturen?
"De har analyserat hur asiater representeras i bland annat fotografier, reklam, film och funnit [...] en mycket negativ stereotypisering av den asiatiske mannen 'som nästan alltid framställs som vek, töntig, nördig, ömklig eller löjlig'. [...] 'Av någon anledning tenderar asiatiska kroppar att framkalla skratt i dagens Sverige genom sin blotta fysiska närvaro', skriver Hübinette och Tigervall. Dessa (oftast) negativa representationer har historiska rötter och stereotyperna av asiatiska män påminner om hur judiska män framställdes före kriget."- "(O)roande rasism i populärkulturen", Fria tidningen
"Till skillnad från rasismen angående exempelvis afrikaner ses asiaten som ett hot mot den vita västvärldens överhöghet. Det är därför rasistiska stereotyper angående asiater anses okej – de är förment rebelliska och 'sparkar uppåt'. [...] Precis som i den judehatande humorn från 1900-talets första hälft framställs 'asiaten' som hotfull och konspirerande men samtidigt ful, nördig och löjlig."- "Samhällets sista tillåtna rasism" av Henrik Arnstad, DN
Med andra ord kan man säga att den stora skillnaden är att rasism mot asiater anses okej att demonstrera öppet i svensk populärkultur. Man kan ju knappast påstå att t.ex. afrikaner, muslimer som bär slöja eller romer skulle utsättas för mindre rasism än asiater i andra sammanhang.
(Mycket av massorna av populärkultur från USA som importeras eller laddas ner i Sverige är ju för övrigt fullt med rasism mot icke-vita, och långt ifrån bara asiater. Exempelvis massmorden på löpande band på alla mexikanska och sydamerikanska figurer i Breaking Bad [men när en vit figur dör är det en stor och viktig händelse], att TV-serien The Walking Dead tydligen högst kan ha två - möjligen tre under mycket kort tid - svarta figurer vid liv åt gången, trots att den utspelar sig omkring Atlanta, en stad där svarta är i majoritet (54 % enligt folkräkningen 2010), eller att varje ny svart figur som introduceras i Teen Wolf dödas strax därpå - med undantag för ett par brutala mobbare i en scen. Teen Wolf är också fascinerande i och med att huvudpersonen spelas av den halvmexikanske skådespelaren Tyler Garcia Posey [han är enda anledningen till varför jag överhuvudtaget har tittat på TV-serien :3], som dock har vittvättats genom att ge figuren det extremt vita namnet "Scott McCall" ...)
Innan jag spårar ur totalt ... Vad jag ville komma fram till är att många av mina serier (inte minst Eva, och även Drivgods och Hundön) verkar ha en massa figurer som råkar vara asiater.
Ibland oroar jag mig för ifall mina seriefigurer uppfyller rasistiska stereotyper. Jag är ju själv långt ifrån immun mot den rasistiska "vita hjärntvätten". Jag minns att när jag just hade tuschat klart s. 19 i Brevbärarblues fick jag följande bisarra impuls: "Men de är ju alla asiater!!!?" Mitt "vit-hjärntvättade" undermedvetna var förvirrat och hittade ingen "vit person" att identifiera sig med, för alla figurerna var av en "främmande ras". (Nu är jag inte ens "helvit" själv, även om jag passerar som vit nästan överallt utom ibland på Balkan.)
Och på ytan kanske Ting Yay just kan tyckas stämma in på detta med "vek, töntig, ömklig och löjlig". Men det är kanske bara i kontrast mot de mycket hårdare och coolare personerna omkring honom, som Eva, hans syster Shu, Leoparden, Die Hard-Wuya eller Yuan Ku och andra brevbärarkollegor. Vilka nästan alla är asiater de med (undantagen är Eva och Leoparden, vilka är delvis asiater).
Ting Yay är mer en "normal människa" eller "straight man" som de extrema figurerna kontrasterar mot. (Jag har lite samma dynamik i Drivgods, där Willie är "straight man" och de andra figurerna är rätt excentriska.) Och Ting Yay är en komplex och nyanserad figur med positiva och negativa egenskaper och en egen vilja. Han är egentligen rätt stark och cool han också, ifall man skulle jämföra honom med mer normala människor ...
På samma sätt kanske Eva på ytan kan tyckas uppfylla vissa uppenbara stereotyper ("rysk prostituerad", "brutal ryss" ...). Men hon är en komplex och nyanserad figur med en egen, unik agenda, och går långt utöver stereotyperna.
Chibifigurerna är gjorda med den fantastiska Chibi Maker av ~gen8!
2010/05/04
Hemma igen efter SPX
Jag skrev en lång rapport om SPX10 på Epixbloggen. Läs den där!
Här är lite uppvärmningsklotter som jag gjorde innan och mellan signeringarna (klicka för att titta närmare):
Alltså, vad ska jag göra med de här grisarna? Det är så roligt att rita dem, men jag har inga riktigt bra manusidéer för dem ... (Än så länge!)
En rolig bok som släpptes på SPX10 är Swedish Comic Sin. Hmm, den får mig att fundera på en serie om Eva med explicita sexscener ... :3 Det är ju nåt som jag har undvikit i de här novellerna (här är lite förklaringar om det), men det vore en trevlig utmaning.
Och jag vill ju exploatera attraktiva manskroppar mer! Och jag är ju extremt frustrerad just nu, eftersom min pojkvän är på resor och kommer hem först om en månad!!!
2010/04/20
Loka Kanarps SPX-enkät!
Jag heter: Tinet
Jag bor i: Ett kollektiv i en ibland möglig lägenhet i Berlin där låset på ytterdörren och även vårt brevfack är sönder
Jag har varit på SPX (ggr): 5
På årets SPX ska jag: Sitta och rita i böcker och fanzin åt folk som köper dem av mig. Jag har aldrig gått på några SPX-fester, och jag vet inte om jag ska bryta den traditionen i år ...
Tre fanzin eller böcker som jag ser fram emot: Anima #6, nyupplagan av Goldenbird 1-2, och något av allt det som jag brukar upptäcka på SPX utan att ha haft minsta aning om dess existens innan.
Mitt bästa SPX-fynd: Fågelhjärta av Sofia Falkenhem på SPX08, samt vissa av alla de fanzin som jag fick gratis när jag recenserade avigserier för Bild&Bubbla en gång för länge sen. Jag behövde inte ens samla ihop dem, för det fixade min recensentpartner Mattias Elftorp. Whee!
Mitt bästa SPX-minne: När nån slemmig gubbe på SPX09 försökte impa på mig och Ainur med att han hade kontakter till Galago. ROFL! Bra på ett annat sätt var mitt första SPX (05), när en massa folk bisarrt nog kom och köpte serier av mig. O_o
Jag bor i: Ett kollektiv i en ibland möglig lägenhet i Berlin där låset på ytterdörren och även vårt brevfack är sönder
Jag har varit på SPX (ggr): 5
På årets SPX ska jag: Sitta och rita i böcker och fanzin åt folk som köper dem av mig. Jag har aldrig gått på några SPX-fester, och jag vet inte om jag ska bryta den traditionen i år ...
Tre fanzin eller böcker som jag ser fram emot: Anima #6, nyupplagan av Goldenbird 1-2, och något av allt det som jag brukar upptäcka på SPX utan att ha haft minsta aning om dess existens innan.
Mitt bästa SPX-fynd: Fågelhjärta av Sofia Falkenhem på SPX08, samt vissa av alla de fanzin som jag fick gratis när jag recenserade avigserier för Bild&Bubbla en gång för länge sen. Jag behövde inte ens samla ihop dem, för det fixade min recensentpartner Mattias Elftorp. Whee!
Mitt bästa SPX-minne: När nån slemmig gubbe på SPX09 försökte impa på mig och Ainur med att han hade kontakter till Galago. ROFL! Bra på ett annat sätt var mitt första SPX (05), när en massa folk bisarrt nog kom och köpte serier av mig. O_o
2010/04/16
Eva på SPX10 i Stockholm
Det enda som kan få mig att åka till Stockholm frivilligt är Small Press Expo.
Nästa helg är det dags igen, och jag kommer naturligtvis att vara där med både Eva-boken och mina fanzin (bl.a. ett nytt nummer av Tunguska).
Så den som ännu inte har ett eget exemplar av Eva-boken och kan ta sig till Stockholm är varmt välkommen att komma och köpa den för 150 spänn, med en snygg signering med tusch och akrylfärg. Den som redan har ett ex men ingen signering än är naturligtvis också välkommen, och likaså den som bara vill stå och hänga vid mitt bord, om nu någon skulle känna för det.
Seriemarknaden äger rum i Kulturhuset den 24 (kl. 11-22) och 25 april (kl. 11-17). Jag kommer att finnas inne i hörsalen på tredje våningen.
Det händer så klart en massa annat roligt under SPX också. Läs mer på Kulturhusets hemsida.
Ett av alla trevliga evenemang är 8timmarsserien - de som känner sig hågade kommer att sitta på Serieteket i Kulturhuset och skapa serier på 8 sidor från scratch under loppet av 8 timmar. Jag känner mig hågad. Nejjj, jag blir tvungen att ta bussen så jag hinner inte dit. >:(:)(
För ha ha, det här året var faktiskt första gången jag hade tänkt flyga till Stockholm. Men tack vare Eyjafjallajökul ser det ut som om jag även detta år kan ta långfärdsbussen och slippa oroa mig för övervikt.
Nästa helg är det dags igen, och jag kommer naturligtvis att vara där med både Eva-boken och mina fanzin (bl.a. ett nytt nummer av Tunguska).
Så den som ännu inte har ett eget exemplar av Eva-boken och kan ta sig till Stockholm är varmt välkommen att komma och köpa den för 150 spänn, med en snygg signering med tusch och akrylfärg. Den som redan har ett ex men ingen signering än är naturligtvis också välkommen, och likaså den som bara vill stå och hänga vid mitt bord, om nu någon skulle känna för det.
Jag kommer att dela två bord med Epix och min syster Ainur, som tecknar Goldenbird. För Epix del kommer det att finnas ett par andra nya böcker också, bland annat Kinderbook av Kan Takahama och Isvandraren av Jirô Taniguchi. Den senare innehåller akitor, så den är absolut ett måste för alla besökare.
Seriemarknaden äger rum i Kulturhuset den 24 (kl. 11-22) och 25 april (kl. 11-17). Jag kommer att finnas inne i hörsalen på tredje våningen.
Det händer så klart en massa annat roligt under SPX också. Läs mer på Kulturhusets hemsida.
För ha ha, det här året var faktiskt första gången jag hade tänkt flyga till Stockholm. Men tack vare Eyjafjallajökul ser det ut som om jag även detta år kan ta långfärdsbussen och slippa oroa mig för övervikt.
2010/01/12
Eva omnämns på paulgravett.com + 2009 års intressantaste serier enligt mig
I artikeln PG Tips No. 27: The Best Of 2009 Part 1: An International Perspective har Paul Gravett låtit serievetare från ett par olika länder, bl.a. Sverige, lista upp "2009 års bästa serier". Eftersom Eva-boken av ett sammanträffande passar in i den stora serieutgivningstrenden i Sverige 2009 - starka debutanter med vagina - är den med bland de svenska böcker som Fredrik Strömberg listar upp. Okej, kanske inte bara därför.
Jag funderade på att lista upp de enligt mig bästa serierna som kommit ut 2009, men det verkar som om jag knappt har läst några serier från 2009, om jag inte har varit med i produktionen. :o/
Jag kan däremot lista upp några av 2009 års intressantaste serier, som jag delvis kanske inte har läst än, eller har läst och blivit lite besviken på, samt de få som jag läst och faktiskt gillat.
Alison Bechdel: Husfrid - Den svenska utgåvan av Fun Home. En klaustrofobisk serie som maniskt refererar till klassisk engelsk litteratur, och handlar om att komma ut som lesbisk och få veta att ens pappa har varit i garderoben i alla dessa år. Tyvärr är den svenska översättningen inte sådär jättebra. Hrm.
Kerascoët: Jolies Ténèbres - Få serier har berört mig så mycket som den här. En flicka ligger död i skogen, och ur hennes lik kryper det fram små varelser (kanske aspekter av hennes medvetande) som försöker överleva utan henne. Serieskaparduon Karascoët har också gjort Miss Pas Touche, och åtminstone ett av banden har kommit ut under 2009, så jag nämner den också - som Serien Jag Längtar Mest Efter Att Få Läsa, Så Snart Som Möjligt.
Ulli Lust: Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens - Det är roligt med serieböcker på över 460 sidor. Den här är en självbiografisk berättelse om två österrikiska punkartjejer på 80-talet som tar sig till Italien utan pengar, och för det mesta får fixa övernattning och mat genom att ta emot de erbjudanden som nästan alla män de möter ger dem - ligg med oss, så får ni mat och en säng. Det blir en lång resa, som tar dem ända till Sicilien, där Ullis kompis blir tjenis med maffian och får jobba som prostituerad under dess beskydd, samtidigt som hon använder det fina rena heroinet som finns där i överflöd, och som Ulli själv också testar. Men hur otäckt det än blir har de alltid möjligheten att gå till polisen och få skjuts raka vägen hem till mamma och pappa. Och det är precis vad de också gör på slutet, och Ulli tackar sina föräldrar djupt i företalet. Jag hoppas att den här något störiga medelklassäventyrsaspekten, som gör berättelsen trygg och lagom okontroversiell, inte är en bidragande orsak till att boken har blivit en sån smash hit i Tyskland.
Lina Neidestam: Zelda - Jag har inte läst den än, men jag vågar hoppas att den inte är dålig.
Bryan Wood och Ryan Kelly: Local - När jag såg den lyxiga hardcoverutgåvan gav den mig mentala orgasmer. Serien är inte så hemskt dålig - den handlar om en lite irriterande ung medelklasstjej som aldrig har fått lära sig några gränser hemma, och som nu är på drift från stad till stad och lär sig att leva den hårda vägen, ofta genom att testa sina gränser på andra stackars människor. Och ja, på slutet när hon är färdig med det kan hon återvända hem och ta över sin familjs jävla stora hus. Ho hum. Whee, ännu ett medelklassäventyr.
Local riskerar tyvärr att falla i kategorin "serier gjorda av män om tjejer som är dumma i huvudet" (ofta av wannabe-Hernandezar och wannabe-Terry Mooresar som dock inte har tillräckligt med själ och hjärta och kanske i själva verket hatar kvinnor), men räddas delvis av teckningarna. Hardcoverutgåvan har dock en massa onödiga extrasidor mellan varje kapitel och en massa ointressant extramaterial i slutet, så i kombination med den lösa berättarstrukturen blir behållningen i slutändan mindre än förväntningarna.
Winshluss: Pinocchio (den tyska utgåvan) - En helt sjuk interpretation av Pinocchio, med element av Snövit, varulvsfascism, galna uppfinnare, pingviner med krossat hjärta som blir självmordsbombare, och en hel del annat. Den gör mig exalterad och illamående på en gång. Även om Winshluss kanske är en av alla dessa dumma människor som gillar katter men ogillar hundar.
Jag har säkert glömt bort något jättebra, men jag får väl eventuellt komplettera senare.
Jag funderade på att lista upp de enligt mig bästa serierna som kommit ut 2009, men det verkar som om jag knappt har läst några serier från 2009, om jag inte har varit med i produktionen. :o/
Jag kan däremot lista upp några av 2009 års intressantaste serier, som jag delvis kanske inte har läst än, eller har läst och blivit lite besviken på, samt de få som jag läst och faktiskt gillat.
Alison Bechdel: Husfrid - Den svenska utgåvan av Fun Home. En klaustrofobisk serie som maniskt refererar till klassisk engelsk litteratur, och handlar om att komma ut som lesbisk och få veta att ens pappa har varit i garderoben i alla dessa år. Tyvärr är den svenska översättningen inte sådär jättebra. Hrm.
Kerascoët: Jolies Ténèbres - Få serier har berört mig så mycket som den här. En flicka ligger död i skogen, och ur hennes lik kryper det fram små varelser (kanske aspekter av hennes medvetande) som försöker överleva utan henne. Serieskaparduon Karascoët har också gjort Miss Pas Touche, och åtminstone ett av banden har kommit ut under 2009, så jag nämner den också - som Serien Jag Längtar Mest Efter Att Få Läsa, Så Snart Som Möjligt.
Ulli Lust: Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens - Det är roligt med serieböcker på över 460 sidor. Den här är en självbiografisk berättelse om två österrikiska punkartjejer på 80-talet som tar sig till Italien utan pengar, och för det mesta får fixa övernattning och mat genom att ta emot de erbjudanden som nästan alla män de möter ger dem - ligg med oss, så får ni mat och en säng. Det blir en lång resa, som tar dem ända till Sicilien, där Ullis kompis blir tjenis med maffian och får jobba som prostituerad under dess beskydd, samtidigt som hon använder det fina rena heroinet som finns där i överflöd, och som Ulli själv också testar. Men hur otäckt det än blir har de alltid möjligheten att gå till polisen och få skjuts raka vägen hem till mamma och pappa. Och det är precis vad de också gör på slutet, och Ulli tackar sina föräldrar djupt i företalet. Jag hoppas att den här något störiga medelklassäventyrsaspekten, som gör berättelsen trygg och lagom okontroversiell, inte är en bidragande orsak till att boken har blivit en sån smash hit i Tyskland.
Lina Neidestam: Zelda - Jag har inte läst den än, men jag vågar hoppas att den inte är dålig.
Bryan Wood och Ryan Kelly: Local - När jag såg den lyxiga hardcoverutgåvan gav den mig mentala orgasmer. Serien är inte så hemskt dålig - den handlar om en lite irriterande ung medelklasstjej som aldrig har fått lära sig några gränser hemma, och som nu är på drift från stad till stad och lär sig att leva den hårda vägen, ofta genom att testa sina gränser på andra stackars människor. Och ja, på slutet när hon är färdig med det kan hon återvända hem och ta över sin familjs jävla stora hus. Ho hum. Whee, ännu ett medelklassäventyr.
Local riskerar tyvärr att falla i kategorin "serier gjorda av män om tjejer som är dumma i huvudet" (ofta av wannabe-Hernandezar och wannabe-Terry Mooresar som dock inte har tillräckligt med själ och hjärta och kanske i själva verket hatar kvinnor), men räddas delvis av teckningarna. Hardcoverutgåvan har dock en massa onödiga extrasidor mellan varje kapitel och en massa ointressant extramaterial i slutet, så i kombination med den lösa berättarstrukturen blir behållningen i slutändan mindre än förväntningarna.
Winshluss: Pinocchio (den tyska utgåvan) - En helt sjuk interpretation av Pinocchio, med element av Snövit, varulvsfascism, galna uppfinnare, pingviner med krossat hjärta som blir självmordsbombare, och en hel del annat. Den gör mig exalterad och illamående på en gång. Även om Winshluss kanske är en av alla dessa dumma människor som gillar katter men ogillar hundar.
Jag har säkert glömt bort något jättebra, men jag får väl eventuellt komplettera senare.
2010/01/08
Recension i DN
"Gud skapade vår värld på sex dagar, påstås det ibland. Tinet Elmgren tar sju serieberättelser på sig för att skapa sin. (...)"
Äsch, fortfarande ingen sågning. V`(oo)´V
Äsch, fortfarande ingen sågning. V`(oo)´V
2009/12/16
Recension från Nittonde stolen!
"Tinet Elmgren gör årets actiondängare" är en av de allra roligaste recensionerna hittills.
Det är lite roligt med den obligatoriska Modesty Blaise-jämförelsen (jag har aldrig läst Modesty Blaise).
2009/12/07
Uppvärmningsbild
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)