Två recensioner

Stenhård hora som inte tar nån skit (nwt.se)
Det här är en väldigt trevlig recension, och den är skriven av Calle Hedrén, så det kanske inte är helt oväntat ...
Fast det är lite styggt hur han verkar ha läst in stygga saker som att "[Ting Yay] är inte Evas enda kärleksintresse. Det finns även en gangster som kallas Leoparden som är förälskad i henne och hänger på bordellen där hon jobbar. Även om Eva älskar Ting Yay är det svårt att hålla händerna från den snygge gangstern."
Nejjj ... Evas sätt mot Leoparden förändras ju genast när hon förstår att han inte är en kund. Och sen på slutet retar hon bara Ting Yay extra mycket för att hon tycker att det är så gulligt när han är svartsjuk (när han istället kunde vara upprörd och rentav göra slut på deras förhållande för att hon orsakar att han och hans syster hamnar i livsfara och misshandlas av sjuka nassar) ... :3
Och Leoparden är nog inte specifikt förälskad i henne, utan mest bara en machokille som måste flirta vilt med ALLA kvinnor han möter.
Han verkar förresten ha kopierat det där med "mycket BKAM och KPOW" från recensionen i GP. Öhh?

Svensk action: Asbesthjärtan (Simon säger)
Det här är också en väldigt trevlig recension. Och

"Det påminner lite grann om vad en recensent skrev om Tsui Harks film Peking Opera Blues när den hade svensk premiär (jag parafraserar): Det är som att sitta i en Volvo Amazon med jetmotor; det skramlar och skakar lite här och var, men undan går det och roligt är det."

... är bland det finaste som någon har sagt om serierna om Eva.

Även om det, som alltid, känns lite bisarrt när man kallar mig "Elmgren". Jag föredrar personligen "Tinet". (Det känns dock intressant nog lite mer naturligt när min syster Ainur kallas för "Elmgren", för hon är inte bara en fantastisk serietecknare utan dessutom en seriös historiker.)

Claire Denis har förstört mitt sexliv

För drygt en vecka sen kollade jag och Ilan på Trouble Every Day. Titeln känns i efterhand rätt galghumoristisk, för filmen har en väldigt otäck story och ett par extremt obehagliga scener (varav den första kommer nästan som en total överraskning om man inte har spoilat filmen innan). Och jag tål ändå rätt mycket, så medan Ilan mådde så illa att han kallsvettades massivt och nästan spydde på riktigt kände jag visst mentalt obehag. (Senare tyckte Ilan att jag var otäck när jag inte alls mådde lika illa av det som han ... V`(oo)´V)
Och vi har inte haft sex en enda gång sen dess. :o(

Anledningen till att jag nämner det här är att det finns en scen i filmen som liknar den här scenen i Blyläppar väldigt mycket, fast i Trouble Every Day är den skildrad helt utan galghumoristisk distans och inom en mycket mer otäck kontext ...

Filmen rekommenderas om man (a) behöver hålla celibat ett tag, eller (b) måste få veta hur hård man är.

I övriga nyheter kommer jag att teckna live på bokmässan!

På Seriefrämjandets livescen får tecknaren ett slumpmässigt tema, och improviserar på det i tjugo minuter inför publik. Ritbordet projiceras på en stor duk, så att man kan följa alla moment av teckningsprocessen. Många andra duktiga tecknare kommer också att delta. Mina tider är torsdag kl. 15:00 samt lördag kl. 12:00. Seriefrämjandets livescen är i J-hallen, på andra våningen. (Lite mer info här.)

Fler promotionsfoton!

Jag är så icke-fotogen att det krävs väldigt mycket uthållighet eller tur för att få till ett foto där jag ser acceptabel ut. Mitt ansikte är extremt livligt, så foton brukar allra oftast fånga något bisarrt stadium mellan förvridningarna. Film funkar bättre.
(Man kan nog träna fram ett "poseringsansikte". Det kanske jag borde göra, fast det finns å andra sidan så mycket vettigare saker att sysselsätta sig med här i livet ...)

Hur som helst, här är ett par nya promotionsfoton, tagna av Ilan Katin:


Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.


Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.

Jag var bara tvungen ...

Jag var bara tvungen att göra ännu ett Deviant Art-mem.

Den här gången blir det "Romantic OC Couple Meme"! Whee!

Den är barnförbjuden, så de som inte är medlemmar i DevArt kan läsa den här.

Signeringstekniker

Nu testade jag lite olika signeringstekniker inför bokmässan. Materialen måste vara lätta att ta med och hantera, och bör inte ta för mycket plats vid själva signeringstillfället, så det utesluter tusch med pensel. De måste också torka snabbt.
Eftersom smutstiteln och tryckortssidan inte har någon plats för signeringar får jag göra det på insidan av omslaget istället. Men då finns det i alla fall ingen risk för att färgerna skulle läcka igenom på andra sidan.



Till konturerna ska jag använda mig av Staedtler Pigment liner, eftersom den är lätt att rita med utan skiss under, och inte flyter ut i eventuella andra färger om den bara hinner torka lite först.

Till större ytor och röd färg hade jag flera alternativ:

Test nr. 1: Edding Watercolor marker (rött)
Kanske lite väl mycket åt det laxrosa hållet, så det är nog bättre att använda den mer sparsamt än så här. Annars gôtt resultat. Om jag applicerar den för snart efter Pigment linern flyter den ihop lite med den svarta färgen, men om jag låter det svarta torka en liten stund innan är det okej.

Test nr. 2: Staedtler Lumocolor (svart)
Jag har hur många som helst av de här pennorna, så det är bra att använda dem ... Och de har fyllig och fin svart färg, och det går att göra både breda och lite smalare streck med dem. Så då behövde jag inte ens testa några andra alternativ till fet svart färg, whee!

Test nr. 3: Gouache (röd)
Tar alldeles för lång tid att torka. :o( Och lite för lila är den också.



Test nr. 4: Karminröd akrylfärg (röd)
Fan, jag gillar det här resultatet - färgtonen är precis rätt och den torkar jättesnabbt.
Okej, om jag tar färg med penseln direkt ur tuben kanske det inte är så jobbigt att hantera det. Vi får se hur mycket plats jag har för signerandet ... Jag ska nog lägga in lite specialträning i att rita stående.

# # #

På bokmässan (24-27 september) kommer jag att blygsamt representera Epix i monter A01:28, vilken jag delar med Komika, Albumförlaget (som just har kommit ut med första bandet i Metabaronerna!), Man av skugga (med den legendariska Death Piglet) och Myling Media (som just har kommit ut med sin första skräckserieantologi!)

Eva och rape-revenge-filmer

Jag har skrivit en artikel på det temat för Epix blogg. Läs här ...
(Bilden är från filmen Ms. 45.)

Serier och feminism

Det är en lång och rolig artikel i DN om seriescenen i Malmö, och hur den närmast domineras av politiskt medvetna unga kvinnor. Yay!

Artikeln går också in på ett annat ämne.

Ett citat från Sara Hansson:

– Det är lättare att få en ärlig chans nu, förr var seriescenen bara en enda stor, sluten herrklubb. Jag menar: Hur skulle en tjugoårig tjej från en liten håla kommit i kontakt med redaktörer på de stora förlagen tidigare? Om det inte hade varit för gemenskapen med Nanna och de andra tecknarna, bland annat i Dotterbolaget, och i min ateljé hade jag nog gett upp för länge sedan, säger hon.

Det har onekligen hänt väldigt mycket under de senaste åren, och det skulle vara intressant att göra en djupare studie i vilka faktorer som egentligen ledde till den här utvecklingen. Ökad jämställdhet, konstintresse och politisk medvetenhet hos unga tjejer, mangaboomen, en reaktion mot seriedöden på 90-talet???

Men, tja, som "tjugo[fem]årig tjej från en liten håla" kan man också göra som jag och börja jobba för ett av dessa gubbförlag. Det var Horst som sade först att han ville ge ut Eva, när han hade råkat se några av serierna på min hemsida ...

När Johannes Klenell, redaktör på Galago och tillika gästlärare på Serieskolan, säger att de flesta debutanter i Galago är från Malmö, kanske det beror just på att han genom skolan får kontakt med väldigt många unga serietecknare i Malmö? Jag tror att serietecknarskolornas största behållning inte är att man "lär sig teckna serier", utan att man får tillgång till goda nätverk, exponering och tips om stipendier och liknande.

Man kan kalla det nepotism eller networking, men i slutändan är det nästan uteslutande personliga kontakter som brukar leda till publikation. Det är kanske lite orättvist med tanke på att alla som tecknar bra serier inte kan gå på serietecknarskolor, bilda kollektiv med andra tecknare och kämpa på tillsammans, eller jobba för serieförlag.