.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2013/06/17

ELEKTRISK TSUNAMI

Eva är tillbaka!



Hon får ett ovanligt uppdrag, och det visar sig vara svårare än hon trodde ...



Enligt förlaget är Elektrisk Tsunami den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning - men det kan väl ändå inte stämma?! (Den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra tänkbara e-boksläsare och datorer också.)

Vad som är säkert är att det i denna serie på c:a 150 rutor bjuds på desolata storstadsvyer, antika bilar, lite action och gott om ögongodis ... :3



Elektrisk Tsunami är i det digitala bokformatet EPUB. Här finns en lista på program för olika e-boksläsare, smartphones och annat, med vilka man kan läsa den.
Jag håller med listan om att för Android är det Aldiko som är det allra bästa alternativet. (Kryssa i så fall inte i "Advanced formatting" i inställningarna.)

För desktop (vanlig dator :op) rekommenderar jag varmt en extension som finns till Firefox: EPUBReader. Med den får du bästa möjliga läsupplevelse oavsett om du har Windows, Mac, Linux eller något ännu coolare - så länge du har en Firefox-webbläsare förstås. Ha bara inte Firefoxfönstret i fullskärm när du läser, utan lagom stort så att bilderna och texterna visas på separata sidor.



För mindre än en tjuga får du veta hur det går! Vad väntar du på? Köp och ladda ner den till exempel här hos ebokshandeln Dito!

2013/06/14

I väntan på släppet ...


Eva är tillbaka i den digitala serien Elektrisk tsunami (specialanpassad till att läsas på smartphones och andra e-boksläsare)!


I väntan på att den ska släppas till försäljning följer här seriens soundtrack (fast man får byta lite kön i texterna :3) ...


Good Charlotte - Keep Your Hands Off My Girl von X-Best-X


Jet - Are you Gonna Be My Girl von Syzla


Hawksley Workman - Striptease von hern

2013/01/10

Asiatiska män mest utsatta för rasism i den svenska populärkulturen?

Det menar Tobias Hübinette och Carina Tigervall i ett bidrag i antologin Om ras och vithet i det samtida Sverige.
 "De har analyserat hur asiater representeras i bland annat fotografier, reklam, film och funnit [...] en mycket negativ stereotypisering av den asiatiske mannen 'som nästan alltid framställs som vek, töntig, nördig, ömklig eller löjlig'. [...] 'Av någon anledning tenderar asiatiska kroppar att framkalla skratt i dagens Sverige genom sin blotta fysiska närvaro', skriver Hübinette och Tigervall. Dessa (oftast) negativa representationer har historiska rötter och stereotyperna av asiatiska män påminner om hur judiska män framställdes före kriget."
- "(O)roande rasism i populärkulturen", Fria tidningen
"Till skillnad från rasismen angående exempelvis afrikaner ses asiaten som ett hot mot den vita västvärldens överhöghet. Det är därför rasistiska stereotyper angående asiater anses okej – de är förment rebelliska och 'sparkar uppåt'. [...] Precis som i den judehatande humorn från 1900-talets första hälft framställs 'asiaten' som hotfull och konspirerande men samtidigt ful, nördig och löjlig." 
 - "Samhällets sista tillåtna rasism" av Henrik Arnstad, DN

Med andra ord kan man säga att den stora skillnaden är att rasism mot asiater anses okej att demonstrera öppet i svensk populärkultur. Man kan ju knappast påstå att t.ex. afrikaner, muslimer som bär slöja eller romer skulle utsättas för mindre rasism än asiater i andra sammanhang.
(Mycket av massorna av populärkultur från USA som importeras eller laddas ner i Sverige är ju för övrigt fullt med rasism mot icke-vita, och långt ifrån bara asiater. Exempelvis massmorden på löpande band på alla mexikanska och sydamerikanska figurer i Breaking Bad [men när en vit figur dör är det en stor och viktig händelse], att TV-serien The Walking Dead tydligen högst kan ha två - möjligen tre under mycket kort tid - svarta figurer vid liv åt gången, trots att den utspelar sig omkring Atlanta, en stad där svarta är i majoritet (54 % enligt folkräkningen 2010), eller att varje ny svart figur som introduceras i Teen Wolf dödas strax därpå - med undantag för ett par brutala mobbare i en scen. Teen Wolf är också fascinerande i och med att huvudpersonen spelas av den halvmexikanske skådespelaren Tyler Garcia Posey [han är enda anledningen till varför jag överhuvudtaget har tittat på TV-serien :3], som dock har vittvättats genom att ge figuren det extremt vita namnet "Scott McCall" ...)

Innan jag spårar ur totalt ... Vad jag ville komma fram till är att många av mina serier (inte minst Eva, och även Drivgods och Hundön) verkar ha en massa figurer som råkar vara asiater.

Ibland oroar jag mig för ifall mina seriefigurer uppfyller rasistiska stereotyper. Jag är ju själv långt ifrån immun mot den rasistiska "vita hjärntvätten". Jag minns att när jag just hade tuschat klart s. 19 i Brevbärarblues fick jag följande bisarra impuls: "Men de är ju alla asiater!!!?" Mitt "vit-hjärntvättade" undermedvetna var förvirrat och hittade ingen "vit person" att identifiera sig med, för alla figurerna var av en "främmande ras". (Nu är jag inte ens "helvit" själv, även om jag passerar som vit nästan överallt utom ibland på Balkan.)

Och på ytan kanske Ting Yay just kan tyckas stämma in på detta med "vek, töntig, ömklig och löjlig". Men det är kanske bara i kontrast mot de mycket hårdare och coolare personerna omkring honom, som Eva, hans syster Shu, Leoparden, Die Hard-Wuya eller Yuan Ku och andra brevbärarkollegor. Vilka nästan alla är asiater de med (undantagen är Eva och Leoparden, vilka är delvis asiater).
Ting Yay är mer en "normal människa" eller "straight man" som de extrema figurerna kontrasterar mot. (Jag har lite samma dynamik i Drivgods, där Willie är "straight man" och de andra figurerna är rätt excentriska.) Och Ting Yay är en komplex och nyanserad figur med positiva och negativa egenskaper och en egen vilja. Han är egentligen rätt stark och cool han också, ifall man skulle jämföra honom med mer normala människor ...

På samma sätt kanske Eva på ytan kan tyckas uppfylla vissa uppenbara stereotyper ("rysk prostituerad", "brutal ryss" ...). Men hon är en komplex och nyanserad figur med en egen, unik agenda, och går långt utöver stereotyperna.

Chibifigurerna är gjorda med den fantastiska Chibi Maker av ~gen8!

2010/05/04

Hemma igen efter SPX

Jag skrev en lång rapport om SPX10 på Epixbloggen. Läs den där!

Här är lite uppvärmningsklotter som jag gjorde innan och mellan signeringarna (klicka för att titta närmare):

Mest grisar, men lite Eva och Ting Yay också ...

Alltså, vad ska jag göra med de här grisarna? Det är så roligt att rita dem, men jag har inga riktigt bra manusidéer för dem ... (Än så länge!)

Nån random snubbe, Leoparden, Eva och massor av piggisar.
V`(oo)´V

En rolig bok som släpptes på SPX10 är Swedish Comic Sin. Hmm, den får mig att fundera på en serie om Eva med explicita sexscener ... :3 Det är ju nåt som jag har undvikit i de här novellerna (här är lite förklaringar om det), men det vore en trevlig utmaning.
Och jag vill ju exploatera attraktiva manskroppar mer! Och jag är ju extremt frustrerad just nu, eftersom min pojkvän är på resor och kommer hem först om en månad!!!

2010/04/20

Loka Kanarps SPX-enkät!

Jag heter: Tinet
Jag bor i: Ett kollektiv i en ibland möglig lägenhet i Berlin där låset på ytterdörren och även vårt brevfack är sönder
Jag har varit på SPX (ggr): 5
På årets SPX ska jag: Sitta och rita i böcker och fanzin åt folk som köper dem av mig. Jag har aldrig gått på några SPX-fester, och jag vet inte om jag ska bryta den traditionen i år ...
Tre fanzin eller böcker som jag ser fram emot: Anima #6, nyupplagan av Goldenbird 1-2, och något av allt det som jag brukar upptäcka på SPX utan att ha haft minsta aning om dess existens innan.
Mitt bästa SPX-fynd: Fågelhjärta av Sofia Falkenhem på SPX08, samt vissa av alla de fanzin som jag fick gratis när jag recenserade avigserier för Bild&Bubbla en gång för länge sen. Jag behövde inte ens samla ihop dem, för det fixade min recensentpartner Mattias Elftorp. Whee!
Mitt bästa SPX-minne: När nån slemmig gubbe på SPX09 försökte impa på mig och Ainur med att han hade kontakter till Galago. ROFL! Bra på ett annat sätt var mitt första SPX (05), när en massa folk bisarrt nog kom och köpte serier av mig. O_o

2010/04/16

Eva på SPX10 i Stockholm

Det enda som kan få mig att åka till Stockholm frivilligt är Small Press Expo.

Nästa helg är det dags igen, och jag kommer naturligtvis att vara där med både Eva-boken och mina fanzin (bl.a. ett nytt nummer av Tunguska).

Så den som ännu inte har ett eget exemplar av Eva-boken och kan ta sig till Stockholm är varmt välkommen att komma och köpa den för 150 spänn, med en snygg signering med tusch och akrylfärg. Den som redan har ett ex men ingen signering än är naturligtvis också välkommen, och likaså den som bara vill stå och hänga vid mitt bord, om nu någon skulle känna för det.

Jag kommer att dela två bord med Epix och min syster Ainur, som tecknar Goldenbird. För Epix del kommer det att finnas ett par andra nya böcker också, bland annat Kinderbook av Kan Takahama och Isvandraren av Jirô Taniguchi. Den senare innehåller akitor, så den är absolut ett måste för alla besökare.

Seriemarknaden äger rum i Kulturhuset den 24 (kl. 11-22) och 25 april (kl. 11-17). Jag kommer att finnas inne i hörsalen på tredje våningen.

Det händer så klart en massa annat roligt under SPX också. Läs mer på Kulturhusets hemsida.

Ett av alla trevliga evenemang är 8timmarsserien - de som känner sig hågade kommer att sitta på Serieteket i Kulturhuset och skapa serier på 8 sidor från scratch under loppet av 8 timmar. Jag känner mig hågad. Nejjj, jag blir tvungen att ta bussen så jag hinner inte dit. >:(:)(

För ha ha, det här året var faktiskt första gången jag hade tänkt flyga till Stockholm. Men tack vare Eyjafjallajökul ser det ut som om jag även detta år kan ta långfärdsbussen och slippa oroa mig för övervikt.

2010/01/12

Eva omnämns på paulgravett.com + 2009 års intressantaste serier enligt mig

I artikeln PG Tips No. 27: The Best Of 2009 Part 1: An International Perspective har Paul Gravett låtit serievetare från ett par olika länder, bl.a. Sverige, lista upp "2009 års bästa serier". Eftersom Eva-boken av ett sammanträffande passar in i den stora serieutgivningstrenden i Sverige 2009 - starka debutanter med vagina - är den med bland de svenska böcker som Fredrik Strömberg listar upp. Okej, kanske inte bara därför.

Jag funderade på att lista upp de enligt mig bästa serierna som kommit ut 2009, men det verkar som om jag knappt har läst några serier från 2009, om jag inte har varit med i produktionen. :o/

Jag kan däremot lista upp några av 2009 års intressantaste serier, som jag delvis kanske inte har läst än, eller har läst och blivit lite besviken på, samt de få som jag läst och faktiskt gillat.

Alison Bechdel: Husfrid - Den svenska utgåvan av Fun Home. En klaustrofobisk serie som maniskt refererar till klassisk engelsk litteratur, och handlar om att komma ut som lesbisk och få veta att ens pappa har varit i garderoben i alla dessa år. Tyvärr är den svenska översättningen inte sådär jättebra. Hrm.

Kerascoët: Jolies Ténèbres - Få serier har berört mig så mycket som den här. En flicka ligger död i skogen, och ur hennes lik kryper det fram små varelser (kanske aspekter av hennes medvetande) som försöker överleva utan henne. Serieskaparduon Karascoët har också gjort Miss Pas Touche, och åtminstone ett av banden har kommit ut under 2009, så jag nämner den också - som Serien Jag Längtar Mest Efter Att Få Läsa, Så Snart Som Möjligt.

Ulli Lust: Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens - Det är roligt med serieböcker på över 460 sidor. Den här är en självbiografisk berättelse om två österrikiska punkartjejer på 80-talet som tar sig till Italien utan pengar, och för det mesta får fixa övernattning och mat genom att ta emot de erbjudanden som nästan alla män de möter ger dem - ligg med oss, så får ni mat och en säng. Det blir en lång resa, som tar dem ända till Sicilien, där Ullis kompis blir tjenis med maffian och får jobba som prostituerad under dess beskydd, samtidigt som hon använder det fina rena heroinet som finns där i överflöd, och som Ulli själv också testar. Men hur otäckt det än blir har de alltid möjligheten att gå till polisen och få skjuts raka vägen hem till mamma och pappa. Och det är precis vad de också gör på slutet, och Ulli tackar sina föräldrar djupt i företalet. Jag hoppas att den här något störiga medelklassäventyrsaspekten, som gör berättelsen trygg och lagom okontroversiell, inte är en bidragande orsak till att boken har blivit en sån smash hit i Tyskland.

Lina Neidestam: Zelda - Jag har inte läst den än, men jag vågar hoppas att den inte är dålig.

Bryan Wood och Ryan Kelly: Local - När jag såg den lyxiga hardcoverutgåvan gav den mig mentala orgasmer. Serien är inte så hemskt dålig - den handlar om en lite irriterande ung medelklasstjej som aldrig har fått lära sig några gränser hemma, och som nu är på drift från stad till stad och lär sig att leva den hårda vägen, ofta genom att testa sina gränser på andra stackars människor. Och ja, på slutet när hon är färdig med det kan hon återvända hem och ta över sin familjs jävla stora hus. Ho hum. Whee, ännu ett medelklassäventyr.
Local
riskerar tyvärr att falla i kategorin "serier gjorda av män om tjejer som är dumma i huvudet" (ofta av wannabe-Hernandezar och wannabe-Terry Mooresar som dock inte har tillräckligt med själ och hjärta och kanske i själva verket hatar kvinnor), men räddas delvis av teckningarna. Hardcoverutgåvan har dock en massa onödiga extrasidor mellan varje kapitel och en massa ointressant extramaterial i slutet, så i kombination med den lösa berättarstrukturen blir behållningen i slutändan mindre än förväntningarna.

Winshluss: Pinocchio (den tyska utgåvan) - En helt sjuk interpretation av Pinocchio, med element av Snövit, varulvsfascism, galna uppfinnare, pingviner med krossat hjärta som blir självmordsbombare, och en hel del annat. Den gör mig exalterad och illamående på en gång. Även om Winshluss kanske är en av alla dessa dumma människor som gillar katter men ogillar hundar.

Jag har säkert glömt bort något jättebra, men jag får väl eventuellt komplettera senare.

2009/12/16

Recension från Nittonde stolen!



"Tinet Elmgren gör årets actiondängare" är en av de allra roligaste recensionerna hittills.

Det är lite roligt med den obligatoriska Modesty Blaise-jämförelsen (jag har aldrig läst Modesty Blaise).

2009/12/07

Uppvärmningsbild



Det här är en "uppvärmningsbild" som jag ritade innan jag skissade på en sida till Drivgods. (Igen gjorde jag Evas bröst för små först ...)

Eva kommer att dyka upp igen i sitt parallella universum i Drivgods så småningom, vilket i alla fall jag ser fram emot. :3

2009/12/03

Läsarreaktioner

Nu har jag ju hållit på och länkat till "officiella" recensioner i tidningar osv.
Men vad har vanliga läsare sagt, folk som har läst för sitt eget högsta nöje?
Här är några läsarreaktioner:
"Jodå, jag gillade den, hon är ju grymt bra på att berätta, episoduppläget kändes liksom Lone Wolf and Cub och sen var det liksom Jaques Tardi-känsla. Jag gillar den skarpt!" - Elias

"This is beautiful." - Giordano

"Very interesting … You naughty girl!!!" - Shareen (den enda uppriktiga reaktionen jag fick i USA ...)

"Aaah … Eva." - Marco

"Comics with rockhard prostitutes and a CHINESE MALE LEAD? Hot damn, what the fuck? Ting Yay seems a little too pushover though, so he ain’t my type." - prettyprophet

"))) кузьмичов ты её комигз ЕVA смотрел ?
 She’s a killing machine." - Bravlin
Min dator föll i koma och vaknade först efter en omformatering (jag får väl skylla mig själv när jag döpte den efter Battle Angel Alita - nu är vi alltså inne på Last Order!). Jag kan inte komma på lösenordet till det epostkontot där jag får det mesta av min serierelaterade epost (ledtrådsfrågan jag har där är helt bisarr, jag fattar inte hur jag tänkte). Men när jag väl har hackat mig in där igen hittar jag kanske fler läsarreaktioner ...

2009/11/27

Nejjjjeeeeeh! €@&%$§#!!!! + Prostituerade som superhjältar?!

Jag har varit i New York hela månaden, och blev tidigt under min vistelse tipsad om utställningen There Goes My Hero på Center for Book Arts, om seriehjältinnor som sparkar rumpa. Nu när jag äntligen fick arslet av vagnen och tänkte gå dit är det €$#¤& thanksgiving-helg och museet har stängt ända tills vi reser hem igen på måndag. ;_;

Så jag får googla deltagarna själv och kolla upp dem, för det verkar vara en hel del intressanta grejer, t.ex. Blanka Amezkuas broderier och Wanda Ortiz puertoricanska superhjältinna från Bronx, Wepa Woman.

////////////////

Nåt annat som jag hittade här är boken Rent Girl av Michelle Tea och Laurenn McCubbin, en självbiografisk illustrerad berättelse ("bilderbok för vuxna") om en ung lesbisk tjej som uppmuntras av sin psykopatiska flickvän att bli sexarbetare hon också.



Boken är rent allmänt supersnygg, med illustrationer i svart, grått och rött, de första sidorna var engagerande, och på baksidan stod det "Avoiding the stereotypes of prostitute as victim or superhero ..." - vilket gjorde mig väldigt nyfiken. Det är visserligen exakt vad en förläggare måste skriva för att kunna sälja en sån här bok (i USA), men om det låg något i det ville jag väldigt gärna veta vad.

Nåja, eftersom det är en sann historia är det rätt självklart att huvudpersonen Michelle inte är någon "superhjälte". Men hon är inte heller något "offer" som måste räddas. Hon har föga sympati för de patetiska torskarna som lever i illusionen att de kan köpa sig vänskap och närhet (inte helt oväntat om man är lesbisk - särskilt obehagligt är det när hon får orgasm mot sin vilja när hon jobbar). När hon med tiden blir allt mer cynisk är hon ibland riktigt elak mot vissa av dem och hittar på olika sätt att förnedra dem.
Hon kan ta kontroll över situationen med torskarna, men hon kan inte kontrollera att det är jävligt svårt för en arbetarklasstjej utan utbildning och särskilda ambitioner att klara sig finansiellt. Att sexarbete skulle vara snabba cash visar sig dock snart vara en sanning med modifikation - hon tjänar rätt mycket, men det är ändå aldrig tillräckligt, och det tär en hel del på Michelle, själsligt och kroppsligt.
Boken planar ut lite med att Michelle berättar om hur hon och hennes andra flickvän försöker sig på att sälja kokain för att kunna resa till Grekland och vara "fria på riktigt". De konstaterar att de inte har vad som krävs, och när de säljer sex tillsammans är det inget kul. Men pengarna de skrapar ihop räcker åtminstone till en resa till Disneyland ...

Teckningarna är fulsnyggt kalkerade av från fotografier på personer som ibland inte riktigt motsvarar beskrivningen i texten: det saknas tatueringar, tatueringarna som finns i teckningarna är lite fel, och en del personer har annorlunda figur. Figurerna tittar ofta på läsaren och ser uttråkade eller sarkastiska ut. Teckningarna tillsammans med den något ostrukturerade berättelsen och den totala avsaknaden av korrekturläsning ger boken en extra dimension som förankrar den ännu fastare i den imperfekta verkligheten: en riktig människa har skrivit det här och konstant förväxlat "then" och "than", och en riktig människa har tecknat bilderna som symboliska, iscensatta kulisser, inte att förväxlas med personerna av kött och blod och miljöerna av sten, fibrer och metall som berättelsen handlar om.
Nu vet jag inte om allt detta var avsiktligt alls, men det kan ju göra detsamma. V^(oo)^V

Laurenn McCubbin gör en hel del annat kul - kolla in hennes hemsida.
Michelle Tea har skrivit många andra böcker, och hon har dessutom gett ut novellantologin Without a Net: The Female Experience of Growing Up Working Class - där kvinnor från arbetarklassen för omväxlings skull själva skriver om sin verklighet. Jag håller på att läsa den just nu.

////////////////

Det här med stereotyperna om den prostituerade "som superhjälte eller offer" gör mig förresten väldigt nyfiken på verk där prostituerade faktiskt är superhjältar. Var finns det sånt överhuvudtaget? The Pro av Garth Ennis och Amanda Conner? Frank Millers Catwoman? Men det är väl inte så oväntat att ifall superhjälteserier har prostituerade som huvudpersoner så är de ... superhjältar.
Det här måste hur som helst vara en specifikt amerikansk stereotyp om stereotyper.

2009/11/06

Recension i Bild&Bubbla

Den här recensionen handlar faktiskt inte om boken, utan om fanzinet Asbesthjärtan, som bara innehåller korthistorian Asbesthjärtan samt halvnakenbilder på Leoparden. Bild&Bubbla brukar vara lite på efterkälken, och den här recensionen skrevs säkert någon gång i våras, men publicerades för inte alls så länge sen.

Hur som helst, det är en jättegullig recension skriven av Mikael Sol! ♥ ♥ ♥ (Gå och fangirla/-boya honom!)

Klicka på bilden för att läsa:

2009/11/02

Recension på Shazam.se

Rikard på Shazam.se skriver bland annat detta:
Omslaget till albumet är toksnyggt och måste lätt vara det snyggaste svenska i år, färgerna är helt underbara och jag är nyfiken på hur albumet som är svartvitt skulle ha sett ut i färg. Jag tror det skulle varit riktigt snyggt.
Tjahh, men om jag hade gjort hela albumet i färg skulle det ha tagit fem miljoner år att få klart!!!! Och så hade det kostat mycket mer att trycka.

Men allvarligt talat känns svartvitt bara som det enda naturliga för mig. Att göra en hel serie i färg känns omständligt, konstigt och på något sätt också onödigt - läsaren kan själv fylla i färgerna i sitt huvud, det behöver jag väl inte hjälpa till med.
Jag har läst budgetutgåvor av en del europeiska serier, som t.ex. Jeremiah, i svartvitt med bara linearten. Jag gillade dem mycket bättre så än med färgläggning.

"Skönt feministisk" är förresten ett roligt uttryck - lite mer coolt eller t.o.m. badass än bara "feministisk". Men könsrollerna i Eva är inte alls omvända, utan männen och kvinnorna där speglar bara rent faktiskt hur det ser ut i min verklighet ...
Nu sa ju Marx att konsten inte är en spegel med vilken man återspeglar verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den, men jag formar kanske verkligheten i den här frågan genom att visa vad jag ser i min spegel, när det ju uppenbarligen inte stämmer överens med allmänt vedertagna könsroller.

2009/10/28

Lästips

Sexsäljarens jag – ”en tjänst” av Kristina Lindquist på Arbetaren har en hel del intressanta poänger.

Av en slump såg jag dessutom just Jon Stewart prata med Stephen J. Dubner om hans bok SuperFreakonomics - Global Cooling, Patriotic Prostitutes, and Why Suicide Bombers Should Buy Life Insurance på The Daily Show idag. Dubner påpekade bland annat att det är mer sannolikt att en prostituerad i USA idag utför sexuella handlingar med en polis än att hon/han blir arresterad av polisen. Vilket kanske sätter en del saker i perspektiv, om man inte hade insett det redan.

2009/10/16

Inget statligt litteraturstöd till Eva

Inte för att det förvånar mig, så trashig som Eva är ...
Det statliga litteraturstödet fördelas av Statens Kulturråd och delas ut i tio kategorier, varav tecknade serier är en. [...] Syftet med litteraturstödet är enligt Kulturrådet "att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen så att läsarna garanteras ett brett urval av god litteratur". (Mer på Seriewikin.)
På Komika Magasin finns en redovisning för vilka serieböcker som har fått avslag respektive bifall åren 2007 och 2008.

Som Horst säger:
"Det måste ju ha varit inehållet, möjligen även dina flotta teckningar utanför de just nu gällande seriekonstnärliga ramarna.
Men mest nog innehållet som måste ha skrämt bort dem precis som hos Bitchy 3: en hora som inte är nedknarkad, som inte bli misshandlad av torskarna, som inte haft massor med pojkvänner som misshandlat henne, inte ens pappan och halva manliga släkten verkar ha dragit över henne i barndomen. Hon verkar trivas med att vara hora! Och hon använder ohejdad våld (det får kvinnor bara göra i film eller i bra litteratur). Eva ligger alltså så långt det bara går utanför sveriges feministiska, politiska och kulturella konsens. Och då skulle KR gå emot det? Sällan."

Eva blir ju misshandlad av flera stycken torskar, men "problemet" är väl att hon kan försvara sig och inte är något Lilja 4-Ever-"offer".
Men om det stämmer annars är väl min feminism inte kulturrådets feminism ...

Men Horst hade ändå nästan halvt räknat på att Eva skulle få kulturstöd, så nu är han ledsen. Gör honom glad igen genom att köpa boken om du inte redan har gjort det!

2009/10/03

Varför "Asbesthjärtan"?

Wikipedia säger:
"Asbest (av grekiska ἄσβεστος, "outsläcklig") är en samlande beteckning på olika fiberartat kristalliserade silikat. [...] Asbest är eldsäkert och har därför haft en mängd olika användningsområden, alltifrån veke i oljelampor till skyddskläder. Asbest är dock hälsovådligt. Fibrerna tränger in i andningsorganen och orsakar asbestos [dammlunga]. Forskare har även kunnat påvisa en cancerframkallande effekt." (min emfas)
I andra nyheter har jag mer eller mindre överlevt Bokmässan i Göteborg. Mina rapporter därifrån samt bilder på mina signeringar finns på Epix blogg!

2009/09/28

Två recensioner

Stenhård hora som inte tar nån skit (nwt.se)
Det här är en väldigt trevlig recension, och den är skriven av Calle Hedrén, så det kanske inte är helt oväntat ...
Fast det är lite styggt hur han verkar ha läst in stygga saker som att "[Ting Yay] är inte Evas enda kärleksintresse. Det finns även en gangster som kallas Leoparden som är förälskad i henne och hänger på bordellen där hon jobbar. Även om Eva älskar Ting Yay är det svårt att hålla händerna från den snygge gangstern."
Nejjj ... Evas sätt mot Leoparden förändras ju genast när hon förstår att han inte är en kund. Och sen på slutet retar hon bara Ting Yay extra mycket för att hon tycker att det är så gulligt när han är svartsjuk (när han istället kunde vara upprörd och rentav göra slut på deras förhållande för att hon orsakar att han och hans syster hamnar i livsfara och misshandlas av sjuka nassar) ... :3
Och Leoparden är nog inte specifikt förälskad i henne, utan mest bara en machokille som måste flirta vilt med ALLA kvinnor han möter.
Han verkar förresten ha kopierat det där med "mycket BKAM och KPOW" från recensionen i GP. Öhh?

Svensk action: Asbesthjärtan (Simon säger)
Det här är också en väldigt trevlig recension. Och
"Det påminner lite grann om vad en recensent skrev om Tsui Harks film Peking Opera Blues när den hade svensk premiär (jag parafraserar): Det är som att sitta i en Volvo Amazon med jetmotor; det skramlar och skakar lite här och var, men undan går det och roligt är det."
... är bland det finaste som någon har sagt om serierna om Eva.

Även om det, som alltid, känns lite bisarrt när man kallar mig "Elmgren". Jag föredrar personligen "Tinet". (Det känns dock intressant nog lite mer naturligt när min syster Ainur kallas för "Elmgren", för hon är inte bara en fantastisk serietecknare utan dessutom en seriös historiker.)

2009/09/20

Claire Denis har förstört mitt sexliv

För drygt en vecka sen kollade jag och Ilan på Trouble Every Day. Titeln känns i efterhand rätt galghumoristisk, för filmen har en väldigt otäck story och ett par extremt obehagliga scener (varav den första kommer nästan som en total överraskning om man inte har spoilat filmen innan). Och jag tål ändå rätt mycket, så medan Ilan mådde så illa att han kallsvettades massivt och nästan spydde på riktigt kände jag visst mentalt obehag. (Senare tyckte Ilan att jag var otäck när jag inte alls mådde lika illa av det som han ... V`(oo)´V)
Och vi har inte haft sex en enda gång sen dess. :o(

Anledningen till att jag nämner det här är att det finns en scen i filmen som liknar den här scenen i Blyläppar väldigt mycket, fast i Trouble Every Day är den skildrad helt utan galghumoristisk distans och inom en mycket mer otäck kontext ...

Filmen rekommenderas om man (a) behöver hålla celibat ett tag, eller (b) måste få veta hur hård man är.

I övriga nyheter kommer jag att teckna live på bokmässan!

På Seriefrämjandets livescen får tecknaren ett slumpmässigt tema, och improviserar på det i tjugo minuter inför publik. Ritbordet projiceras på en stor duk, så att man kan följa alla moment av teckningsprocessen. Många andra duktiga tecknare kommer också att delta. Mina tider är torsdag kl. 15:00 samt lördag kl. 12:00. Seriefrämjandets livescen är i J-hallen, på andra våningen. (Lite mer info här.)

2009/09/15

Fler promotionsfoton!

Jag är så icke-fotogen att det krävs väldigt mycket uthållighet eller tur för att få till ett foto där jag ser acceptabel ut. Mitt ansikte är extremt livligt, så foton brukar allra oftast fånga något bisarrt stadium mellan förvridningarna. Film funkar bättre.
(Man kan nog träna fram ett "poseringsansikte". Det kanske jag borde göra, fast det finns å andra sidan så mycket vettigare saker att sysselsätta sig med här i livet ...)

Hur som helst, här är ett par nya promotionsfoton, tagna av Ilan Katin:

Tinet - photo by Ilan Katin
Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.

Tinet with wild piggies and the doggie Stella
Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.