.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2009/09/28

Två recensioner

Stenhård hora som inte tar nån skit (nwt.se)
Det här är en väldigt trevlig recension, och den är skriven av Calle Hedrén, så det kanske inte är helt oväntat ...
Fast det är lite styggt hur han verkar ha läst in stygga saker som att "[Ting Yay] är inte Evas enda kärleksintresse. Det finns även en gangster som kallas Leoparden som är förälskad i henne och hänger på bordellen där hon jobbar. Även om Eva älskar Ting Yay är det svårt att hålla händerna från den snygge gangstern."
Nejjj ... Evas sätt mot Leoparden förändras ju genast när hon förstår att han inte är en kund. Och sen på slutet retar hon bara Ting Yay extra mycket för att hon tycker att det är så gulligt när han är svartsjuk (när han istället kunde vara upprörd och rentav göra slut på deras förhållande för att hon orsakar att han och hans syster hamnar i livsfara och misshandlas av sjuka nassar) ... :3
Och Leoparden är nog inte specifikt förälskad i henne, utan mest bara en machokille som måste flirta vilt med ALLA kvinnor han möter.
Han verkar förresten ha kopierat det där med "mycket BKAM och KPOW" från recensionen i GP. Öhh?

Svensk action: Asbesthjärtan (Simon säger)
Det här är också en väldigt trevlig recension. Och
"Det påminner lite grann om vad en recensent skrev om Tsui Harks film Peking Opera Blues när den hade svensk premiär (jag parafraserar): Det är som att sitta i en Volvo Amazon med jetmotor; det skramlar och skakar lite här och var, men undan går det och roligt är det."
... är bland det finaste som någon har sagt om serierna om Eva.

Även om det, som alltid, känns lite bisarrt när man kallar mig "Elmgren". Jag föredrar personligen "Tinet". (Det känns dock intressant nog lite mer naturligt när min syster Ainur kallas för "Elmgren", för hon är inte bara en fantastisk serietecknare utan dessutom en seriös historiker.)

2009/09/20

Claire Denis har förstört mitt sexliv

För drygt en vecka sen kollade jag och Ilan på Trouble Every Day. Titeln känns i efterhand rätt galghumoristisk, för filmen har en väldigt otäck story och ett par extremt obehagliga scener (varav den första kommer nästan som en total överraskning om man inte har spoilat filmen innan). Och jag tål ändå rätt mycket, så medan Ilan mådde så illa att han kallsvettades massivt och nästan spydde på riktigt kände jag visst mentalt obehag. (Senare tyckte Ilan att jag var otäck när jag inte alls mådde lika illa av det som han ... V`(oo)´V)
Och vi har inte haft sex en enda gång sen dess. :o(

Anledningen till att jag nämner det här är att det finns en scen i filmen som liknar den här scenen i Blyläppar väldigt mycket, fast i Trouble Every Day är den skildrad helt utan galghumoristisk distans och inom en mycket mer otäck kontext ...

Filmen rekommenderas om man (a) behöver hålla celibat ett tag, eller (b) måste få veta hur hård man är.

I övriga nyheter kommer jag att teckna live på bokmässan!

På Seriefrämjandets livescen får tecknaren ett slumpmässigt tema, och improviserar på det i tjugo minuter inför publik. Ritbordet projiceras på en stor duk, så att man kan följa alla moment av teckningsprocessen. Många andra duktiga tecknare kommer också att delta. Mina tider är torsdag kl. 15:00 samt lördag kl. 12:00. Seriefrämjandets livescen är i J-hallen, på andra våningen. (Lite mer info här.)

2009/09/15

Fler promotionsfoton!

Jag är så icke-fotogen att det krävs väldigt mycket uthållighet eller tur för att få till ett foto där jag ser acceptabel ut. Mitt ansikte är extremt livligt, så foton brukar allra oftast fånga något bisarrt stadium mellan förvridningarna. Film funkar bättre.
(Man kan nog träna fram ett "poseringsansikte". Det kanske jag borde göra, fast det finns å andra sidan så mycket vettigare saker att sysselsätta sig med här i livet ...)

Hur som helst, här är ett par nya promotionsfoton, tagna av Ilan Katin:

Tinet - photo by Ilan Katin
Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.

Tinet with wild piggies and the doggie Stella
Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.

2009/09/11

Jag var bara tvungen ...

Jag var bara tvungen att göra ännu ett Deviant Art-mem.

Den här gången blir det "Romantic OC Couple Meme"! Whee!

Den är barnförbjuden, så de som inte är medlemmar i DevArt kan läsa den här.

2009/09/07

Signeringstekniker

Nu testade jag lite olika signeringstekniker inför bokmässan. Materialen måste vara lätta att ta med och hantera, och bör inte ta för mycket plats vid själva signeringstillfället, så det utesluter tusch med pensel. De måste också torka snabbt.
Eftersom smutstiteln och tryckortssidan inte har någon plats för signeringar får jag göra det på insidan av omslaget istället. Men då finns det i alla fall ingen risk för att färgerna skulle läcka igenom på andra sidan.



Till konturerna ska jag använda mig av Staedtler Pigment liner, eftersom den är lätt att rita med utan skiss under, och inte flyter ut i eventuella andra färger om den bara hinner torka lite först.

Till större ytor och röd färg hade jag flera alternativ:

Test nr. 1: Edding Watercolor marker (rött)
Kanske lite väl mycket åt det laxrosa hållet, så det är nog bättre att använda den mer sparsamt än så här. Annars gôtt resultat. Om jag applicerar den för snart efter Pigment linern flyter den ihop lite med den svarta färgen, men om jag låter det svarta torka en liten stund innan är det okej.

Test nr. 2: Staedtler Lumocolor (svart)
Jag har hur många som helst av de här pennorna, så det är bra att använda dem ... Och de har fyllig och fin svart färg, och det går att göra både breda och lite smalare streck med dem. Så då behövde jag inte ens testa några andra alternativ till fet svart färg, whee!

Test nr. 3: Gouache (röd)
Tar alldeles för lång tid att torka. :o( Och lite för lila är den också.



Test nr. 4: Karminröd akrylfärg (röd)
Fan, jag gillar det här resultatet - färgtonen är precis rätt och den torkar jättesnabbt.
Okej, om jag tar färg med penseln direkt ur tuben kanske det inte är så jobbigt att hantera det. Vi får se hur mycket plats jag har för signerandet ... Jag ska nog lägga in lite specialträning i att rita stående.

# # #

På bokmässan (24-27 september) kommer jag att blygsamt representera Epix i monter A01:28, vilken jag delar med Komika, Albumförlaget (som just har kommit ut med första bandet i Metabaronerna!), Man av skugga (med den legendariska Death Piglet) och Myling Media (som just har kommit ut med sin första skräckserieantologi!)

2009/09/05

Eva och rape-revenge-filmer



Jag har skrivit en artikel på det temat för Epix blogg. Läs här ...
(Bilden är från filmen Ms. 45.)

2009/09/01

Serier och feminism

Det är en lång och rolig artikel i DN om seriescenen i Malmö, och hur den närmast domineras av politiskt medvetna unga kvinnor. Yay!

Artikeln går också in på ett annat ämne.

Ett citat från Sara Hansson:
– Det är lättare att få en ärlig chans nu, förr var seriescenen bara en enda stor, sluten herrklubb. Jag menar: Hur skulle en tjugoårig tjej från en liten håla kommit i kontakt med redaktörer på de stora förlagen tidigare? Om det inte hade varit för gemenskapen med Nanna och de andra tecknarna, bland annat i Dotterbolaget, och i min ateljé hade jag nog gett upp för länge sedan, säger hon.
Det har onekligen hänt väldigt mycket under de senaste åren, och det skulle vara intressant att göra en djupare studie i vilka faktorer som egentligen ledde till den här utvecklingen. Ökad jämställdhet, konstintresse och politisk medvetenhet hos unga tjejer, mangaboomen, en reaktion mot seriedöden på 90-talet???

Men, tja, som "tjugo[fem]årig tjej från en liten håla" kan man också göra som jag och börja jobba för ett av dessa gubbförlag. Det var Horst som sade först att han ville ge ut Eva, när han hade råkat se några av serierna på min hemsida ...

När Johannes Klenell, redaktör på Galago och tillika gästlärare på Serieskolan, säger att de flesta debutanter i Galago är från Malmö, kanske det beror just på att han genom skolan får kontakt med väldigt många unga serietecknare i Malmö? Jag tror att serietecknarskolornas största behållning inte är att man "lär sig teckna serier", utan att man får tillgång till goda nätverk, exponering och tips om stipendier och liknande.

Man kan kalla det nepotism eller networking, men i slutändan är det nästan uteslutande personliga kontakter som brukar leda till publikation. Det är kanske lite orättvist med tanke på att alla som tecknar bra serier inte kan gå på serietecknarskolor, bilda kollektiv med andra tecknare och kämpa på tillsammans, eller jobba för serieförlag.

2009/08/26

HIER IST ES

Nu kan man beställa Eva från Epix!

Öh, LOL?



Värnamo Nyheter, måndag 24/8. Klicka för att läsa ^ ... Det står mer om Eva än både Michael Jackson och Coldplay ... :oD

Det är ju roliga artiklar och en väldigt trevlig och positiv recension, som faktiskt säger en hel del. Fast det kanske handlar lite väl mycket om mig istället för om boken, men det är väl kanske mer relevant när man har den här "från Gislaved"-vinklingen.

Det är bara några få saker i artikeln som jag kanske bör dementera ifall någon i Småland skulle bli upprörd.
Det här är två artiklar där författaren har klippt ihop lite bitar här och var från vad jag har sagt eller skrivit och satt ihop dem, skrivit om och utökat dem så att det oftast blev ... lite annorlunda.

1. Jag tar inte ordet "manga" eller, än värre, "mangatecknare" i min mun om jag inte talar japanska.

2. Eva har inte levt ett hårt liv på gatan i hela sin barndom. Hon rymde hemifrån först när hon var 14.

3. I det där citatet om "många mangatecknare" saknas den första delen där jag säger att jag nog knappast har det därifrån, men, ja, det finns väl rätt många hjältar i japanska serier som ... (Okej, det är väl ett klassiskt fel när man intervjuas av någon som redan har bestämt sig för vad han/hon vill säga, jmf. "Könskrig" ...)

4. Var får man intrycket om att Eva är en "lycklig hora"? Eller är "ej självmordsbenägen/djupt deprimerad/drogberoende" = lycklig? Jag har gått och inbillat mig att det torde vara rätt uppenbart allra senast i Asbesthjärtan att Evas arbetsliv inte alltid är så där jättekul. Och då är Eva ändå jävligt tjockhudad.

5. Beskrivningarna av de faktiskt väldigt få tillfällena när jag har utövat fysiskt våld är lite fel parafraserade (vaddå äldre?). Läs boken själva om ni vill veta sanningen ...

6. Jag är inte alls särskilt stolt över det våld jag har utövat på mina medmänniskor, oavsett om de "förtjänade" det eller inte. Vad som står i boken är: "Som tjej, uppfostrad till och förväntad att dämpa sin våldsbenägenhet till det yttersta, kanske man kan känna sig lite stolt över det. Oprovocerat våld är dock alltid fel, och även om man blivit provocerad är det bara i sällsynta fall som våld kan vara en bra lösning." Viss skillnad i innebörd. ;o)

Kommentarer annars:

De två sista styckena i "intervju"-artikeln är bara: "..."

Den obligatoriska Kalle Anka-jämförelsen - !!!

Jo, jag har faktiskt en plan för "den stora historien", och det är att Eva inte ska bli en av de där serierna som gör mig så besviken när de börjat som fantastiskt roliga små korta vinjetter men sen får allt längre och mer sinsemellan sammanhängande episoder, vilket till slut urartar i nån sorts gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos ... (Om något både börjar och slutar som ett gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos är det förstås en helt annan sak.)
De här serierna är mer vardagsrealistiska än så.

Till exempel kunde de här serierna urarta i ett gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos där Eva fixar så att Ting Yay blir av med sina skulder till maffian, genom att sparka hela maffiagruppens rumpor. Jag övervägde faktiskt den möjligheten ett tag, men sen kändes det bara jättetråkigt och dumt, som något jag hade läst fem miljoner gånger förut.

V`(oo)´V

Just det, och när jag intervjuades till den här artikeln sade han att han också ville göra en liten ruta med "Tinets serieteckningstips". Jag vet inte om den inte blev av till slut, eller om den bara fattas i den scannade bilden som jag fick. Men mina tips var hur som helst:

- Jobba arslet av dig och teckna hundratals sidor, bara så lär du dig verkligen teckna serier. Det finns inga omvägar kring det här.

- Teckna det du själv gillar och strunta i vad andra eventuellt tycker om det. Teckna inte för någon annan, utan först och främst för ditt eget nöje!

- "Rätt" material är inte alls viktigt. Har du någon penna och lite papper har du allt som behövs för att teckna serier. Sen kan du förstås upptäcka att du trivs extra bra med något specifikt material, så det är bara att prova sig fram. (Den som absolut vill veta - här kan man läsa vad just jag använder för material.)

Recension i GP


Klicka för att läsa ^

Det är alltid spännande att se vad journalisterna faktiskt säger själva i sina recensioner. (Det mesta klipper de förstås ihop från pressmeddelandet.)
Det som Bella Stenberg säger själv är: "Eva är definitivt en annorlunda och atypisk svensk röst" (tjahh), att det inte är lika detaljerat tecknat som Sin City (?), och "Novellerna hade vunnit på att placeras i kronologisk ordning".

Det sista är rätt intressant - Brevbärarblues borde alltså ha varit först? Annars är ju alla noveller i kronologisk ordning.
Jag sorterade dem helt enkelt efter i vilken ordning jag ritade dem, eftersom det skulle kunna bli skumma hopp i teckningsstil annars, med tanke på att det är nio år mellan den första och den sista serien. Nu glider stilen mer omärkligt från Asfaltspeglar till Asbesthjärtan.
I Brevbärarblues finns upptakter till Asbesthjärtan, och i Glasregn finns upptakter till Brevbärarblues. Men förvisso hade boken säkert vunnit på att ha en senare och snyggare tecknad serie allra först ...

Nej, jag misstänker faktiskt att Stenberg desperat försökte hitta något som är dåligt med boken (det skulle ju inte vara någon bra recension annars), och det här var det enda hon kunde komma på. ;o)