.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2007/08/19

Kul läsning

Slampighet en feministisk strategi? ("Våga vara hora!" - WTF.)

Ett intressant debattinlägg med en intressant kommentar.

Och då kommer vi till:

Fråga: Är Evas slampighet en feministisk strategi?
Svar: Nej. Det är hennes livssituation, dit hon hamnat genom att befinna sig på en viss plats inom vissa maktstrukturer. Hon påstår ibland att hon "gillar" sitt jobb, iallafall sedan hon slutade gå på gatan, men hon hade nog sagt detsamma om hon hade haft vilket som helst annat jobb med någotsånär anständiga arbetsförhållanden.
Evas "feministiska strategi" är istället att ta hand om sig själv och försvara sig själv (och ibland också andra), när nu ingen annan gör det.

Och apropå all eventuell "politisk korrekthet" citerar jag Attila the Stockbroker:

[...] To rubbish decent folks’ beliefs
To label with the phrase ‘P.C.’
All that makes sense to you and me [...]

Ett annat kul tema:

Fråga: Du tecknar serier om prostituerade. Skulle du kunna tänka dig att arbeta som prostituerad?!
Svar: Ja, det skulle jag, om jag var i behov av pengar och verkligen inte kunde fixa det någon annanstans ifrån. Det skulle inte ha något med "sexuell frigjordhet" eller "våga vara hora" att göra, utan det skulle vara ett helt krasst ekonomiskt avvägande.

10 kommentarer:

ainur sa...

Jag hatar såna här lyxproblemsdiskussioner!!

Och varför skriver de som diskuterar den där låten som jag aldrig har hört därför att jag tackochlov aldrig lyssnar på radio hela tiden att det är Frida, sångerskan, som vill ha hårdhänt och kravlös sex?! WTF? Separerar vi inte längre på konstverk och person?

Näh, ända sen Ernest Hemingway och Jack Kerouack spawnade Ulf Lundell, har man ju kunnat glömma det där sista. Konstnären ÄR identisk med sitt verk, i alla fall när det gäller kön och sexualitet, i kritikernas ögon.

Jag har märkt att mainstream-damtidningar i Tyskland åtminstone för några år sedan redan hade "reclaimed the slut". Ordet Schlampe dök upp i olika "Psychotests" och andra humoristiska sammanhang, och jag undrade varför kvinnor i 20-30-årsåldern överhuvudtaget kom på tanken att använda ordet om sig själva och varandra. Jag skulle aldrig kunna kalla någon människa för det, men uppenbarligen finns det de som gör det, i skämtsam, icke-fientlig mening. Jag känner en massa folk som har haft sex bara för att det känts kul just då, och jag skulle ALDRIG komma på tanken att kalla någon av dem för slampa. De skiljer sig inte på något sätt från mig, förutom att de då haft bättre tur med karlar/kvinnor. (Det ska fan till att hitta någon mansperson som är varken oattraktiv, ovillig eller oförmögen i detta avlånga land...)

Att kalla folk för slampor, vare sig man gör det för att trakassera dem eller att bryta ner fördomar, är att klistra etiketter på folk och det tycker jag inte om. Så det så.

Diskussionen får mig att må lite dåligt eftersom det känns som om det åtminstone finns *en* person som bara väntar på att få kalla mig det, och om jag vägrar att vara slampa, kommer jag att vara osolidarisk och förråda alla lidande slampors sak... Jag kanske är en gammalmodig naiv idiot som tror att bara man låter tusen blommor blomma så kommer patriarkatet att rasa samman, men det är i så fall min egen feministiska strategi!

Tinet sa...

"Det ska fan till att hitta någon mansperson som är varken oattraktiv, ovillig eller oförmögen i detta avlånga land..."

Man får åka utomlands ju.

Anonym sa...

Mua ärsyttää isät, jotka kutsuvat tytärtään "gumma", "lilla gumman" etc. Vad fan vill de?
Mulla nousee niskavillat pystyyn...

Tinet sa...

Okei ... Miten se nyt tähän liittyykin ...

Anonym sa...

det känns som om det åtminstone finns *en* person som bara väntar på att få kalla mig det, och om jag vägrar att vara slampa, kommer jag att vara osolidarisk och förråda alla lidande slampors sak... Jag kanske är en gammalmodi

Vad menar du?

Och ang. "lilla gumman" pappor... det är lite konstigt, vad menar de med det?

Tinet sa...

Öhh, äiti, jos se olet sinä, niin ole kiltti ja sano kuka olet. Mua pelottaa muuten. Jos sä kirjotat suomenkielellä voi ainakin arvata. Nyt mun oli pakko kattoa statistiikasta kuka on käynyt täällä mihin aikaan, ja näköjään "anonym" tälläkin kerralla olit sinä ...
Tässähän on vaihtoehto n:o 2 (Choose an identity -> "Other"), johon voi kirjoittaa minkä tahansa oman nimen.

* * *

Jag vet inte vad uttrycket "lilla gumman" har att göra med det som jag skrev om i det här inlägget, men det är väl någon språklig/dialektal egenhet i svenskan. Andra språk har också konstiga uttryck. Man säger "lilla gubben" om små pojkar också (och om Pippi Långstrumps häst), och mammor använder lika ofta "lilla gumman" och "lilla gubben" när de tilltalar sina barn. Jämnåriga personer (av samma eller olika kön) kan också säga så åt varandra ...

ainur sa...

vad menar du?

Jag menar det som stod i den där artikeln som Tinet länkade till. Personen är artikelförfattaren.

Eftersom jag teoretiskt inte tycker att det är fel med one-night-stands för att det bara är kul att ha sex, skulle hon mycket väl kunna få för sig att klassa mig som slampa, åtminstone i teorin. (Enligt en del kulturers sätt att se på saken *är* jag redan en slampa eftersom jag har haft sex före äktenskapet, med två olika män till och med, utan att planera för barn och familj och hela faderittan.)

Jag citerar henne:

"Vad är det som gör slampighet subversivt? ... det handlar om att slampan begär på fel sätt. Hon begär sex utan det omtalade hjärtat som borde medfölja om hon vore en fin flicka. Hon begär (tillgången till) offentligheten. Det handlar om (o)lämpligheten i det en gör. ... Det handlar om vad som förväntas av en, i synnerhet när en är eller ses som tjej.
... kampen handlar om rätten till sin egen kropp, till sex på alla inblandades ömsesidiga viljor. Rätten till (sexuellt) aktörskap."

Nu tycker jag att man ska få vara självständig sexuell aktör utan att behöva kallas för något speciellt alls. Notera också att Reb Kerstinsdotter kontrasterar "slampan" mot "den fina flickan". Är det det man är, om man inte lever upp till slampighetens normer, om man är blyg eller kräsen eller helt enkelt ointresserad av sex? Måste man definieras utifrån sitt sexuella beteende? Jämförelsen med "bög" haltar, tycker jag, eftersom lagen faktiskt (fortfarande!) diskriminerar homosexuella och en politisk identitet och gruppbildning kan tyckas nödvändig. Men det finns ändå folk som inte passar in i bögbegreppet (eller som inte vill kalla sig flata) och som därför av vissa beskylls för att förråda "saken", utan att de vill eller ens lyckas bli accepterade av heterosamhället. Bisexuella och transpersoner kan vittna om sådana problem.

Om folk vill kalla varandra för "lilla gumman" eller "slampa" utan nedsättande syfte så får de gärna göra det. Men jag vill bestämma själv vad jag kallas för, och jag vill inte att mitt sexuella beteende ska avgöra det. Jag vill inte heller kallas för Mrs. eller Miss av samma anledning. Men som sagt, jag förstår kanske inte poängen eftersom jag aldrig har kallats för slampa.

Jag tycker det hela luktar identitetspolitik som kan fungera som en tvångströja för dem som vill hävda sin egen identitet som individer eller som medlemmar i någon annan grupp som är mer intressant än "vi-som-har-sex-när-det-faller-oss-in".

Däremot tycker jag att svarsinlägget av Honorine och Hermansson också är obehagligt, eftersom de ger sig på Kerstinsdotter på grund av hennes användning av begreppet hora, och sedan övergår i brutal ad-hominen-argumentation:

"...om du som akademisk feminist i 25–30 årsåldern genom tillgång till diverse teorier kommit fram till att prostitution har något med njutningsfull sexuell frigjordhet att göra, testa då att bli XXXXXX..." Jahh, vi vet, vi vet.

Förlåt att jag tjatar om det här, det kanske hör hemma på något forum...

ainur sa...

PS: Jag lyckades ju hitta åtminstone två tillräckligt sexiga karlar i Sverige, fast de var ju inte svenskar då... Och så har jag faktiskt flirtat med svenska killar också! Men de flesta var för svåra, eller för fula i dagsljus :´-(

bubu sa...

Viimeisen kerran: olen äiti. Apua...,

mut nyt laitan bubu "hat gesagt"-eteen.

Tinet sa...

bubu: Apua ... Mutta säähän kysyit, ja Ainu nyt vaan vastas.

Ainur: Jag tycker förvisso att just Kerstinsdotters "våga vara hora"-grej är extra obehaglig, eftersom hon ger intrycket att det handlar mer om sex än pengar för dem som är "horor". Hon får det att låta som om det är något "spännande" och "frigjort" att "våga" ta betalt för sex.

Och liksom,

"För varför ville vi inte bli kallade för horor? Av samma anledning som vi inte heller ville bli kallade flator eller bögar: det var förnedrande."

Öhh, hon insinuerar alltså att "prostituerad" är samma slags identitet som "homosexuell"??? Att det är en sexuell identitet????

Sen att Honorine och Hermansson tar till det gamla beprövade "testa då själv ..." är kanske lite tröttsamt (speciellt när de säkert själva aldrig har "testat" - debattörer som *har* "testat" brukar av någon anledning inte använda sig av den sortens argumentation), men det är förvånande hur många dubbelmoralister det finns bland alla självutnämnt "politiskt inkorrekta" prostitutionsliberaler. Eller slamp-liberaler ...