.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2007/12/14

Okej, det är inte HELT dött här ...

Jag ritade om sista rutan på sidan 24 i Brevbärarblues. De som var i den rutan innan var inte Eva och Ting Yay, utan deras onda tvillingar.

Anledningar till varför det inte har hänt så mycket här på sistone:

1. Mor + syster var på besök nyligen i sammanlagt två veckor.
2. Jag får betalt för att sätta en, öh, "bilderbok", ett seriealbum och en fet seriebok.
3. Min hjärna har varit besatt med att göra utkast till en aktivistserie om att dagen-efter-piller är receptbelagda i Tyskland, och hur jävla FEL det är.

2007/11/21

Brevbärarblues: s. 25

Klicka på bilden för att läsa.

Det här verkar faktiskt vara Evas och Ting Yays första kyss på alla möjliga sätt. Jag kan inte ens hitta några skisser där de skulle kyssas. Lite skumt. Men mina skissböcker är hur som helst för tomma för mitt eget bästa. Och det var nog först i Glasregn som det började bli uppenbart att det kanske finns lite ömsesidiga lovey-dovey-känslor mellan dem, trots allt ...

Här slutar Brevbärarblues! Strax börjar nästa historia (till vilken jag inte har kommit på någon titel än). Den är lite kortare. Och mycket sjukare. Hoppas jag.

Kek zung! Nu kan det ju dessutom kanske äntligen bli slut på mitt misshandlande av det kantonesiska språket. Jag hittade nämligen ordet "slut (film)" i en kantonesisk ordbok. (Yay för Internet!)
Det är väldigt pinsamt hur fel jag stavade det förut. Inte minst när en av komponenterna i det första ordet (劇 - kek) verkar vara tecknet för 'gris', vilket jag hade missbildat till oigenkännlighet. >:(:)(
Så nu textade jag det i vilket fall som helst digitalt, och förskönade det en aning med en av underbara GoMedias vektorer.

P.S. Hetaste seriekyssen som jag kan komma på just nu: Lucifer och Mazikeen i Sandman: Season of Mists.

P.P.S. Den som vill läsa hela Brevbärarblues från början i ett svep kan göra det nerifrån och upp på den här sidan.

2007/11/20

Brevbärarblues: s. 24

Klicka på bilden för att läsa.

Evas kniv baserar sig på Laguiole-fällknivarna.

Bland annat för att det bara finns ett blad kvar på det här ritblocket blir nästa sida den sista på den här historien.

2007/11/18

Brevbärarblues: s. 23

Klicka på bilden för att läsa.

Det kanske beror på att jag håller på att bli gammal, men jag har börjat lyssna på ljudböcker medan jag tuschar. Jag läste någon gång för många år sedan att Eric Shanower brukar göra det. Han kanske behöver något annat att sysselsätta tankarna med medan han håller på med sina maniska skrafferingar.
Och det funkar rätt bra för mig också, även om "Under Milk Wood" var så fantastisk att den var lite distraherande (fast jag hade gärna velat att vissa manliga figurer skulle ha hottare röster, så som jag själv alltid har föreställt mig dem).

2007/11/15

Brevbärarblues: s. 22

Klicka på bilden för att läsa ...

Fråga: Heter de kinesiska kriminella organisationerna inte "triader"?
Svar: Ja, men det här är inte Kina, utan min fantasivärld. Fast jag håller nog med om att det är lite skumt med ett specifikt italienskt ord i en snarare östasiatisk kontext. Hmm. Nejj, det är ju inte alls specifikt italienskt (se kommentarerna). Yay för det mer allmänna begreppet "maffia"!

2007/11/14

Brevbärarblues: s. 21

Klicka på bilden för att läsa.

(Just det - om någon inte skulle ha märkt det än så är den här serien mer eller mindre riktad till vuxna, och inte till barn ... Och inte till mina föräldrar heller, nu när jag tänker efter.)

Fråga: Säg inte att du också har förfallit till att ha tjejen ovanpå i alla sexscener där det är nåt fel?!
Svar: Nej, jag är väl medveten om detta tröttsamma missbruk av en av de bästa sexställningarna. Jag lovar, Ting Yay skulle inte känna sig bättre till mods om han var ovanpå. Nu var det bara mer sannolikt att de skulle vara i den här ställningen i den här situationen ...

2007/11/11

Brevbärarblues: s. 20

Snart = nu!

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: WTF är det med den där flaskan i ruta 3?
Svar: Jag trodde att jag kanske skulle hinna tuscha klart den här sidan igår kväll innan jag gav mig av till konserten med mor ve ötesi. Men jag insåg att det finns ett förhållande mellan tid och kvalitet, och lyckades hejda mig åtminstone innan jag kom till den sista rutan.

Fråga: Vad är den grejen eller de grejerna som du själv tycker att du måste jobba mest på för att förbättra dina teckningsskillz?
Svar: Prioritet No. 1 är att INTE LUTA HUVUDET ÅT VÄNSTER när jag tecknar. Jag gör det omedvetet och folk och fä blir helt missbildade i teckningarna. Tyvärr märker jag det ofta inte alls om jag inte kollar på bilderna spegelvänt. (El Greco hade kanske ett liknande problem?)
Prioritet No. 2 är att på något sätt hitta till sinnestillståndet där jag har bra "flyt", så att allt bara blir jättebra vad jag än gör. Tyvärr går det inte att tvinga fram, men kanske man kan träna sig till det, eller locka fram det med yttre incentiv, som nyupptäckt musik som är så bra att "flytet" helt enkelt chockas fram.

Fråga: Börjar det inte bli dags att skaffa en ny penna till textningen?
Svar: Jo ...

2007/11/07

Vektordumheter



Det här är liksom jättekommersiellt och jobbigt. Men så länge jag inte kan leva på att teckna serier vill/borde/måste jag bli mer van vid Illustrator och jävla vektorgrafik. Så jag låtsades lite att jag är Eva.

P.S. Serien fortsätter snart.

2007/10/29

Brevbärarblues: s. 19

Klicka på bilden för att läsa.

Spänningen tätnar ...

Nikotin!!!!

Ilan, som kommer från USA, kommenterade förresten att de röker så mycket. "Är du medveten om att du främjar rökande med dina serier?", frågade han halvt på skämt. Han har i och för sig bara sett Brevbärarblues, som är en väldigt snäll och gullig serie och inte alls lika sjuk som flera andra av berättelserna i den här sviten.

Men det finns hur som helst flera anledningar till varför de röker så mycket:
1. Det är en kulturell grej. I den här delen av världen, på den tiden när detta utspelar sig, röker folk en jävla massa. Lite som på 1970-talet i Västeuropa.
2. En del av dem som röker är lite självdestruktiva. Eva också, fast hon aldrig skulle erkänna det.
3. Nikotin i cigarettform är en drog som jag själv tycker är snarare sympatisk i jämförelse med andra droger, även om jag inte röker själv och förmodligen inte kommer att göra det i framtiden. Jag tycker att det är helt groteskt hur rökare blir förföljda, medan alkohol ofta är helt accepterat, fast det kan vara så obehagligt och farligt, inte bara för den som dricker själv, utan för vem som helst som kommer i vägen för någon som har druckit för mycket alkohol och "förlorat omdömet", som man brukar säga.
Av någon anledning har jag övervägande positiva associationer till cigarettrök - många av de mest sympatiska människorna jag känner röker eller har rökt, jag rökte själv sporadiskt när jag var yngre (aldrig så mycket att jag skulle ha blivit avhängig av det, dock), och jag har till och med hånglat med rökare, och det var inte det minsta obehagligt!!!!!1

I övrigt lämnar jag ordet till den unge John Frusciante, som i den här intervjun från 1989, c:a 3 minuter in i filmklippet, är på ungefär samma nivå i sin inställning till cigaretter som de här serierna ...



(Det här är förresten del 2 av intervjun - här är del 1.)

2007/10/28

Brevbärarblues: s. 18

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Varför ser den här sidan så jävla kass ut??!!! (Liksom även den här sidan, btw ...)
Svar: Jag fokuserar hellre på det positiva, nämligen att jag överhuvudtaget klarar av att teckna med en annan människa i samma rum. (Fast när det är Ilan kanske det inte är så jobbigt, förutom kanske för honom, eftersom jag blir helt sjuk i huvudet när jag tuschar.)

2007/10/20

Brevbärarblues: s. 17

Klicka på bilden för att läsa.

P.S. Jag sköljer aldrig riset (utom när jag kokar ris till sushi). När folk ser det kan de tycka att jag är väldigt konstig.

2007/10/15

Brevbärarblues: s. 16

Yay, två nya sidor på samma dag! (Igår hann jag bara nästan tuscha klart s. 15.)

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Jag trodde att du hade fått nog av de där sorteringsfacken förra gången (på s. 5)?
Svar: Uppenbarligen inte. Fast det var på nåt sätt inte riktigt lika jobbigt att tuscha dem den här gången. Kanske för att de bara förekom i tre rutor istället för fyra. Eller för att jag är lite mer autistisk idag. Ibland gillar jag att sysselsätta mig med monotona saker, iallafall om resultatet blir något fint.

Fråga: Är de där kassarna från Marimekko eller nåt?!
Svar: Nja, möjligen "Maomekko" ...
(Kassarna är för övrigt rödvita, Nicoles väggar är mellanblå, och Eva har en rosa tröja på sig. Ah, ラブリー färgkombination.)

Fråga: Varför har Eva ett så jävla snett leende?
Svar: För att de allra snyggaste människorna i hela världen har sneda leenden. Exempel:



(İlhan Mansız och jag)

Brevbärarblues: s. 15

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Är hasch den enda drogen som Nicole använder?
Svar: Nej. Det finns en anledning till varför hon alltid går i långärmat.

2007/10/07

Brevbärarblues: s. 14

Klicka på bilden för att läsa.

Vid det här laget har jag faktiskt hela synopsis för den här historien ganska klart för mig.
(Om jag tillbringade en mindre andel av min fritid med att springa efter byxtyg kanske den skulle bli klar så småningom också. Men ibland är det inte bara så att ens eget liv inspirerar ens serier, utan man kan i sitt eget liv bli inspirerad av sina serier också ...)

2007/09/30

Brevbärarblues: s. 13

Tjahh, det tog igen ett bra tag innan jag fick den här sidan gjord. De som för fan borde ta sig i kragen och prioritera sina serier mer räcker upp handen:



(Fast det är också viktigt att demonstrera mot militärjuntan i Burma, som jag gjorde igår.)

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vem är det som skäller på Ting Yay?
Svar: Det är hans storasyster. Men jag ska inte spoila för mycket ...

2007/09/15

Brevbärarblues: s. 12

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vem är damen (?) i ruta två?
Svar: Det är Mademoiselle Jade, som på sätt och vis är föreståndarinna på bordellen. Hon övervakar allt det praktiska i huset - från anställningarna till städningen.
Många av figurerna här förekommer också i ett slags parallellt universum i min andra serie Drivgods. Så här såg Mademoiselle Jade ut när jag ritade henne i Drivgods 1998 ... (fast av nån anledning blev hon "Madame" på engelska).

Bordellerna drivs av staten, och är å ena sidan tänkta att fungera som ett "säkert" och "trivsamt" ställe för prostituerade att arbeta på och torskar att köpa sexuella tjänster på. Å andra sidan genererar de också inkomster till staten. De prostituerade betalar hyra för rummet där de arbetar (och i många fall också bor), och de betalar ganska mycket skatt på sin förtjänst. Dock har de ändå lite mer än genomsnittet i nettolön. I bottenvåningen finns också en restaurang där torskar kan äta och dricka till sitt hjärtas belåtenhet.

Ibland önskar jag att Eva skulle tapetsera om i sitt rum. Det är så ansträngande att rita dit varenda jävla putto.

2007/09/13

Brevbärarblues: s. 11

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vad är det här för ställe där Eva bor?
Svar: Det är ett slags flickpensionat eller kommunalt boende, där fyra personer delar på varje rum. De har gemensamma kök, toaletter och duschrum. Hyran är billig, men eftersom i princip alla hyror överallt är billiga genom statlig subventionering, är problemet snarare att överhuvudtaget få tag på en bostad i de överbefolkade storstäderna med sin skriande bostadsbrist. Därför är sådana här lösningar vanliga.
(Bostadsfrågan är förstås också en anledning till varför Eva blev så jätteglad av det här telefonsamtalet ...)

2007/09/12

Brevbärarblues: s. 10

Klicka på bilden för att läsa.

Tinet + skraffering = big love

Sen jag kom till Berlin har jag upptäckt att jag använder mer graffiti i mina stadsbilder. Man vänjer sig vid det, och dessutom är det fint. För de kantonesiska graffitimålningarna här tog jag bara lite ord på måfå ur ett lexikon, och kluddrade till dem så mycket att det förhoppningsvis inte märks hur kass min handstil är, eller för den delen vad det egentligen står. (Jag talar inte kantonesiska, fast jag gärna skulle vilja. Trots att jag har kollat på så mycket Hong Kong-film är det enda jag kan säga på kantonesiska något i stil med "Vi är i trubbel!" ...)

Här är en gammal fabrik i mitt grannskap som inspirerade byggnaden på den här sidan lite (men jag orkade faktiskt inte göra den helt i tegelsten):



2007/09/09

Nej, större!!!

Bakom kulisserna:



Ibland glömmer jag (faktiskt) hur stora Evas bröst ska vara.

Bästa rutan på den här sidan enligt mig:



Jag skissar så här först, med blyerts, och sen tuschar jag direkt på det. Därefter suddar jag bort blyertsskisserna. Innan jag har skissat har jag skrivit manus och gjort en ungefärlig skiss för hur rutorna ska ligga.
Jag skulle ha tagit ett foto på mitt manusnotisblock också, men det fanns en spoiler på samma sida som manuset till den här sidan ...

Brevbärarblues: s. 9

Klicka på bilden för att läsa ...

En lång period av skrivkramp bröts plötsligt när jag fick för mig att lyssna på tre skivor av PJ Harvey som jag av någon oförklarlig anledning aldrig hade lyssnat på förut.

Ursprungligen hade jag tänkt att den här scenen skulle vara helt annorlunda. Men för några veckor sedan insåg jag att det inte funkade. Tyvärr hade jag då ingen aning om hur det skulle vara istället. Det kom jag på först igår.

Skrivkramp är väldigt frustrerande, men för det mesta är det bäst när jag inte tvingar mig att rita nåt som jag vet är bara skit, utan väntar tills det där magiska ögonblicket när jag plötsligt vet precis hur det ska vara, även om det kan ta veckor och månader tills det äntligen kommer.

2007/08/23

Brevbärarblues: s. 8

Klicka på bilden för att läsa. Som vanligt.

Ilan var här på besök och var allmänt inspirerande. Pretty Girls Make Graves och John Frusciante hjälpte mig tuscha.

Men jag kommer inte på några frågor eller svar till den här sidan just nu ...

2007/08/19

Kul läsning

Slampighet en feministisk strategi? ("Våga vara hora!" - WTF.)

Ett intressant debattinlägg med en intressant kommentar.

Och då kommer vi till:

Fråga: Är Evas slampighet en feministisk strategi?
Svar: Nej. Det är hennes livssituation, dit hon hamnat genom att befinna sig på en viss plats inom vissa maktstrukturer. Hon påstår ibland att hon "gillar" sitt jobb, iallafall sedan hon slutade gå på gatan, men hon hade nog sagt detsamma om hon hade haft vilket som helst annat jobb med någotsånär anständiga arbetsförhållanden.
Evas "feministiska strategi" är istället att ta hand om sig själv och försvara sig själv (och ibland också andra), när nu ingen annan gör det.

Och apropå all eventuell "politisk korrekthet" citerar jag Attila the Stockbroker:

[...] To rubbish decent folks’ beliefs
To label with the phrase ‘P.C.’
All that makes sense to you and me [...]

Ett annat kul tema:

Fråga: Du tecknar serier om prostituerade. Skulle du kunna tänka dig att arbeta som prostituerad?!
Svar: Ja, det skulle jag, om jag var i behov av pengar och verkligen inte kunde fixa det någon annanstans ifrån. Det skulle inte ha något med "sexuell frigjordhet" eller "våga vara hora" att göra, utan det skulle vara ett helt krasst ekonomiskt avvägande.

2007/08/10

Brevbärarblues: s. 7

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Jag har läst Glasregn, och den där frisyren ser väldigt bekant ut ...
Svar: Javisst, det här är alltså Chérie, vars peruk Nicole lånade i Glasregn när hon och Eva spanade efter seriemördaren. Peruken är förresten rosa.

Chérie är nu också med i persongalleriet, även om hon är en rätt marginell figur och inte nödvändigtvis kommer att dyka upp mer efter det här.

2007/07/26

Räkchips

Det är lite glest mellan uppdateringarna här, eftersom juli/augusti uppenbarligen är väldigt arbetsamma tider om man inte tar ledigt. Böcker måste göras klara inför höstens utgivning, osv.

Men räkchips är ju hur som helst ett genomgående tema i de här serierna.

Jag är vegetarian, av rent etiska anledningar. Även om jag tycker att biffstek är bland det godaste som finns blir jag aldrig sugen på kött från djur som lever ovanför vattenytan. Men jag kan bli helt vansinnigt sugen på fiskar och skaldjur. Kanske de innehåller ämnen som min organism trots allt behöver lite av då och då.

Här är lite räkchips:



Dem köpte jag färdigstekta från en liten thairestaurang. Men det är egentligen roligare att steka dem själv. Om man är riktigt die-hard kan man baka och torka dem from scratch. Om man inte är så die-hard kan man köpa "råa" räkchips som man kan steka efter behov.



De ser ungefär ut som små genomskinliga beiga glasögonlinser. När man kokar dem i olja blåser de snabbt upp sig till stora fuffiga grejer.
De här kommer från Folkrepubliken Kina, där stadsduvor uppenbarligen inte väcker lika oförtjänt negativa associationer som i Europa.



Här kan man läsa lite om firman, till exempel: "What you didn't know about Oishi Prawn Cracker: Oishi Prawn Cracker is made from real prawns". De "äkta räkorna" kommer med största sannolikhet från kinesiska räkfarmer, som man kan läsa mer om hos Wikipedia, The Guardian och Environmental Justice Foundation.

2007/07/24

Fråga & svar!

Fråga: Men förihelvete, om de nu ska vara till största delen kantoneser, varför har de nästan allihop mandarinkinesiska namn?!
Svar: För att kantonesiska namn lätt ser väldigt skumma ut inbakade i svensk text. Dessutom är mandarin Jet Lis modersmål, så det är ett JÄTTEFINT språk!!!!!!1
Kantonesiska låter faktiskt väldigt coolt, men som sagt ser de allmänt vedertagna transkriberingarna lite skumma ut. De funkar dock bättre med t.ex. engelska.

2007/07/22

Jag kom just att tänka på ...

... att så gott som alla manliga figurer i Brevärarblues är brevbärare, och så gott som alla kvinnliga figurer är prostituerade. Svarta uniformer och raffiga klänningar och korta kjolar med stövlar.
De skulle kunna framföra riktigt snygga dansnummer tillsammans.

2007/07/21

Persongalleri

Eva

Rymde hemifrån vid 14 års ålder. Har lärt sig ta hand om sig själv. Det verkar ibland som om hon har ett slags känsla för rättvisa, men man vet aldrig ...
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 1.
Ting Yay

Brevbärare och tillika en av de mycket få romantikerna som man kan hitta i den här staden. Föräldralös; fadern lämnade familjen för att hänge sig åt hasardspel och opium och försvann spårlöst, medan modern var sjuklig och dog när Ting Yay var i tonåren. Har en äldre syster.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 3.
Yuan Ku

Världsvan och charmig, vet hur kvinnor ska tas. Jobbar som brevbärare för att tjejer gillar uniformer, och för att han då har chansen att träffa många uttråkade hemmafruar.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 3 (som en röst på telefon; live först på s. 13).
Kim

Hårdhjärtad och rå. Jobbar som prostituerad med inriktning på dominans för att hon gillar att misshandla män. Kommer ursprungligen från landsbygden och lurades till storstaden med löften om bra jobb. Den ansvarige hallicken lever inte längre.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 4.
Bijou

Väldigt snäll och rar. Har egentligen ingen särskild anledning att jobba som prostituerad, men är glad att hon därigenom får chansen att sprida lite närhet och värme till behövande.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 4.
Arda

Rikshataxichaffis, invandrad från Iran. Bjuder gärna på bröd och vattenpipa.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 6.
Den mystiska mörderskan

Har dekorerat om i Evas rum.
Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 7.
Shui Tou

Även känd som "fisken". Kedjeröker och har kört fast på mellanchefsnivå i den organiserade brottsligheten. Skulle gärna vilja lägga av med båda.
Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.
Chin Hsin

En av Shui Tous underlydande. Gillar vapen.
Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.
Huo Shih

Ännu en av Shui Tous underlydande. Är lite het på gröten.
Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 3.
T'u Tai

Den tredje av Shui Tous underlydande. Även känd som "fettot". Stadig kille.
Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.
Damen i trenchcoat

Också medlem i Shui Tous gäng. Arbetar helst ensam.
Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 20.
Fei Li

Manodepressiv busschaufför som hatar sommaren.
Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 1.
Die Hard-Wuya

Evas kollega. Intressen: styrketräning och söta små män.
Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 1.
Yen

Sköterska på kliniken där Eva och hennes kollegor får sina hälsoundersökningar varannan vecka. Superidealistisk.
Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 2.
Säkerhetsvakt #1

En av säkerhetsvakterna på Evas bordell. Feminist.
Dyker upp allra först i Glasregn på s. 1.
Säkerhetsvakt #2

En annan av säkerhetsvakterna på Evas bordell. Tycker att män ju är män och kvinnor är kvinnor, det är väl inte mer med det?
Dyker upp allra först i Glasregn på s. 1.
Nicole

Lite knäpp och lite feg, men godhjärtad. Jobbar som prostituerad för att försörja sin drogavhängighet.
Dyker upp allra först i Glasregn s. 5.
Den leende mördaren ... i loafers

Seriemördare.
Dyker upp allra först i Glasregn på s. 11.
Nazidarwinisterna

Förvirrade ungdomar.
Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 1.
Wu

Dryg och storväxt kille. Anser sig vara en hårding och har föga till övers för allt som han tror är vekt och känsligt, t.ex. Ting Yay. Jobbar som brevbärare för att de anställde honom när han sökte jobbet på måfå.
Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 5.
Chérie

Glad och ambitiös.
Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 7, även om hennes peruk dök upp redan i Glasregn på s. 8 ...
Mademoiselle Jade

Föreståndarinna på bordellen där Eva, Kim och Bijou arbetar. Övervakar allt det praktiska i huset, från anställningarna till städningen.
Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 12.
Mademoiselle Yue

"Inkasterska" på bordellen där Eva, Kim och Bijou arbetar. Välkomnar gästerna och håller ett öga på allt som händer på bottenvåningen.
Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 19.
Stornassen

Ledare för nazidarwinisterna (även kända som "Den Rosenröda Revolutionen" eller "Det Är Dags"). Får knark av en utländsk organisation mot att han arbetar för att destabilisera det politiska läget.
Dyker upp allra först i Asbesthjärtan på s. 4.
Leoparden

Gangster i gruppen Centiped-Skorpion-Nanobagrus, till vilken Ting Yay och hans syster är skyldiga en stor summa pengar. Musikalisk. Har kärleksbekymmer.
Dyker upp allra först i Asbesthjärtan på s. 13.