.
:: : NYHETER : :: : SERIER : :: : PERSONGALLERI : :: : BOKEN : :: : PRESSMATERIAL : :: : KONTAKT : ::

2007/10/29

Brevbärarblues: s. 19

Klicka på bilden för att läsa.

Spänningen tätnar ...

Nikotin!!!!

Ilan, som kommer från USA, kommenterade förresten att de röker så mycket. "Är du medveten om att du främjar rökande med dina serier?", frågade han halvt på skämt. Han har i och för sig bara sett Brevbärarblues, som är en väldigt snäll och gullig serie och inte alls lika sjuk som flera andra av berättelserna i den här sviten.

Men det finns hur som helst flera anledningar till varför de röker så mycket:
1. Det är en kulturell grej. I den här delen av världen, på den tiden när detta utspelar sig, röker folk en jävla massa. Lite som på 1970-talet i Västeuropa.
2. En del av dem som röker är lite självdestruktiva. Eva också, fast hon aldrig skulle erkänna det.
3. Nikotin i cigarettform är en drog som jag själv tycker är snarare sympatisk i jämförelse med andra droger, även om jag inte röker själv och förmodligen inte kommer att göra det i framtiden. Jag tycker att det är helt groteskt hur rökare blir förföljda, medan alkohol ofta är helt accepterat, fast det kan vara så obehagligt och farligt, inte bara för den som dricker själv, utan för vem som helst som kommer i vägen för någon som har druckit för mycket alkohol och "förlorat omdömet", som man brukar säga.
Av någon anledning har jag övervägande positiva associationer till cigarettrök - många av de mest sympatiska människorna jag känner röker eller har rökt, jag rökte själv sporadiskt när jag var yngre (aldrig så mycket att jag skulle ha blivit avhängig av det, dock), och jag har till och med hånglat med rökare, och det var inte det minsta obehagligt!!!!!1

I övrigt lämnar jag ordet till den unge John Frusciante, som i den här intervjun från 1989, c:a 3 minuter in i filmklippet, är på ungefär samma nivå i sin inställning till cigaretter som de här serierna ...



(Det här är förresten del 2 av intervjun - här är del 1.)

2007/10/28

Brevbärarblues: s. 18

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Varför ser den här sidan så jävla kass ut??!!! (Liksom även den här sidan, btw ...)
Svar: Jag fokuserar hellre på det positiva, nämligen att jag överhuvudtaget klarar av att teckna med en annan människa i samma rum. (Fast när det är Ilan kanske det inte är så jobbigt, förutom kanske för honom, eftersom jag blir helt sjuk i huvudet när jag tuschar.)

2007/10/20

Brevbärarblues: s. 17

Klicka på bilden för att läsa.

P.S. Jag sköljer aldrig riset (utom när jag kokar ris till sushi). När folk ser det kan de tycka att jag är väldigt konstig.

2007/10/15

Brevbärarblues: s. 16

Yay, två nya sidor på samma dag! (Igår hann jag bara nästan tuscha klart s. 15.)

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Jag trodde att du hade fått nog av de där sorteringsfacken förra gången (på s. 5)?
Svar: Uppenbarligen inte. Fast det var på nåt sätt inte riktigt lika jobbigt att tuscha dem den här gången. Kanske för att de bara förekom i tre rutor istället för fyra. Eller för att jag är lite mer autistisk idag. Ibland gillar jag att sysselsätta mig med monotona saker, iallafall om resultatet blir något fint.

Fråga: Är de där kassarna från Marimekko eller nåt?!
Svar: Nja, möjligen "Maomekko" ...
(Kassarna är för övrigt rödvita, Nicoles väggar är mellanblå, och Eva har en rosa tröja på sig. Ah, ラブリー färgkombination.)

Fråga: Varför har Eva ett så jävla snett leende?
Svar: För att de allra snyggaste människorna i hela världen har sneda leenden. Exempel:



(İlhan Mansız och jag)

Brevbärarblues: s. 15

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Är hasch den enda drogen som Nicole använder?
Svar: Nej. Det finns en anledning till varför hon alltid går i långärmat.

2007/10/07

Brevbärarblues: s. 14

Klicka på bilden för att läsa.

Vid det här laget har jag faktiskt hela synopsis för den här historien ganska klart för mig.
(Om jag tillbringade en mindre andel av min fritid med att springa efter byxtyg kanske den skulle bli klar så småningom också. Men ibland är det inte bara så att ens eget liv inspirerar ens serier, utan man kan i sitt eget liv bli inspirerad av sina serier också ...)