Klicka på bilden för att läsa.Fråga: Jag har läst Glasregn, och den där frisyren ser väldigt bekant ut ...
Svar: Javisst, det här är alltså Chérie, vars peruk Nicole lånade i Glasregn när hon och Eva spanade efter seriemördaren. Peruken är förresten rosa.
Chérie är nu också med i persongalleriet, även om hon är en rätt marginell figur och inte nödvändigtvis kommer att dyka upp mer efter det här.
4 kommentarer:
Ha ha ha!
Situationskomik, yay! Fan, du är så bra på berättartekniker. Jag gillar tempot i dina serier, det är alltid mitt i prick. Skriver du om manus flera gånger eller kommer det automatiskt?...
Det brukar komma av misstag. Med den här sidan var det mest att "Fan, örghh, jag orkar inte dra ut på den här scenen i evigheter, jag klämmer ihop de här två sekvenserna (ruta 1-6 + 7-9) på samma sida." Sen när jag hade tuschat klart s. 7 och skulle skriva manus till s. 8 insåg jag att även den därigenom förmodligen måste ha en massa rutor.
Jag skriver högst nån sorts allmänt manus till att börja med, med förslag i ren text på vad som ska hända i serien. Eller också har jag allt i huvudet. Sen gör jag detaljerat manus och sidolayout åt varje sida för sig allt eftersom.
Ibland kommer man på bra dialog och scener helt plötsligt, så jag har minst fem olika anteckningsböcker med bitar av Goldenbird... Det bästa jag har kommit på är att fylla en A5 med pyttesmå rutor, en för varje sida i kapitlet, och skriva nyckelord i dem. Då har jag någon sorts kontroll över tempo och dramaturgi... och sedan skissar jag varje uppslag för sig i tur och ordning. (Det är så trist att skissa upp allt på en gång, jag skulle aldrig orka tuscha 28 sidor i ett sträck...)
Det är kul när man lyckas klämma ihop sin berättelse lite. I går tjänade jag in en sida på kapitel 3:s slut, yay!
Eftersom jag allt oftare får en känsla av att min hjärna håller på att gå sönder borde jag kanske också börja med såna där översikter med varje sida för sig, iallafall för kortare historier, där det är extra viktigt att de är täta och smidiga.
Men för Evas eskapad #7 ska jag testa att använda mig av ex tempora-metoden igen, som jag gjorde när jag ritade Asfaltspeglar, dvs. inga som helst planer, manus eller skisser, utan bara stirra på pappret tills jag vet vad som ska hända där ... yay!
Skicka en kommentar