Här är omslagen till de båda fanzinen jag gjorde. Klicka för att se dem i större format. Fanzinet till vänster är på 80 sidor och innehåller de fyra första eskapaderna, och det till vänster innehåller förstås Brevbärarblues. (Jag hade länge väntat på rätt tillfälle att använda typsnittet "Scripteria", som är i titeln till Brevbärarblues-zinet ...)
Ja, jag är för lat för att scanna, så jag har tagit foton på alla skisser här, som vanligt ...
Tja, mycket riktigt var det mest cosplaytonåringar på mässans serieavdelning, och de enda som var intresserade av att läsa mina serier var de mycket färre besökarna över 18 år. Inte ens Edo-kun, Winry och Riza Hawkeye ville titta i mina fanzin. ;_; Tyvärr fanns det inget som motsvarade en "doujinshimarknad" på vuxenlitteraturavdelningen, där avant-verlag och Reprodukt hade sitt stånd för att gömma sig undan cosplaytonåringarna. Kanske jag istället bör satsa på Drivgods inför nästa mässa ...?
Men det var ändå jätteroligt att vara där. Det var inte så mycket kommers för min del, så jag underhöll mig med att klottra. En massa folk gick runt och samlade teckningar i skissböcker, och när de såg vad jag ritade ...
... ville de att jag skulle teckna en massa grisar, vargar och andra djur åt dem. Naruto kom också och bad mig teckna en räv. Jag ritade en pandaunge åt en tjej, och lite senare kom en annan tjej och ville ha en likadan. Den såg ut ungefär så här:
En skum gubbe som med sin originella hobby har gjort sig ökänd i den tyska serievärlden kom också förbi. Han drar runt på alla möjliga mässor, letar reda på tecknare, köper alla deras verk som ett slags muta, ibland samma böcker flera gånger, och ber dem sedan teckna sin egen personliga version av Rogue från X-Men. Jag hade av uppenbara skäl aldrig ritat Rogue förut, så det var ganska roligt. Jag önskar att jag hade tagit foton på en del av alla teckningarna jag gjorde åt folk ...
En annan gubbe, vars tonåriga dotter satt bredvid mig och tecknade gulliga fantasyserier, bläddrade lite i Eva-fanzinen och gav mig sedan en konstig blick. He he.
En tjej i min ålder undrade varför mina serier inte var utgivna på nåt förlag, för hon tyckte att mina grejer var mycket bättre än allt annat som fanns där på doujinshimarknaden. *^_^* Hon nämnde nåt förlag som kanske kunde vara intressant, vilket jag dock verkar ha noterat fel. ;_; (Mycket riktigt blev jag också lite besviken när jag kollade på kommersiella antologier med tyska mengätecknare, men kanske sånt är mer "gångbart". Mina serier har däremot så sjuka manus att de nog är för en betydligt mer nischad målgrupp.)
En annan tjej förvånades över att jag hade kopierat upp fanzinen i en copyshop, eftersom det var riktigt bra kvalitet (trots lite fläckar av trycksvärta från kopieringsmaskinen, men de smälter visst in i den allmänna stilen). Tja, vad kan jag säga. Min DTP-expertis + Solid Earths maskiner och trevliga medarbetare = WIN.
Några som gjorde värsta business var tjejerna med Kakao-Karten, nån sorts skumma samlarkort som folk tecknar själva och byter och säljer sinsemellan. Det verkar vara en enorm grej. Uppenbarligen finns det också i andra länder och långt utanför amatörmengätecknarkretsar. Kul koncept!
11 kommentarer:
Bulleida balledoita!
Hur gör man business med såna där samlarkort? Jag vill veta... Varför fanns sånt inte när vi var fjortisar? orättvist...
Dina rultiga djur borde kunna omsättas i kapital. Men varför är det mest tjejer och gubbar på mässorna nuförtiden...
Man går med i Kakao-Karten eller nåt annat sånt och ritar och byter och säljer friskt, antar jag. Vuxna tecknare sysslar också med sånt, fast kanske i andra communities.
Kanske jag borde rita stygga serier med rultiga djur ... Men alla manusidéer jag kan komma på är bara superonda.
Allt det här får mig att tänka på hur Malcolm McLaren i en intervju sa att det alltid kommer att finnas folk som är beredda att betala för allt möjligt, och man kan inte stoppa dem (innan dess snackade han förstås om fildelning och hur okonstruktivt det är att försöka stoppa det).
Hur som helst, hellre tjejer och gubbar än kulturtanter som på Bokmässan i Göteborg (okej, jag är sexistisk).
Men jag vill gärna imponera på kulturtanter... att imponera på gubbar är ju ingen sport, det räcker med att använda lite mascara och ord med fler än tre stavelser så är de golvade... Hög standard!
Argh ... inte imponera på det sättet! Jag tycker att det är ungefär lika svårt att bli tagen på allvar av tanter som gubbar, fast på helt olika sätt. Gubbar ser en i princip som sexobjekt, men med lite tur kan man få sin professionalitet att bli en del av sex appealen. Tanter ser en som ett hot (helt oavsett kampgren), och man måste bevisa på nåt sätt att man är med dem och inte mot dem.
Aha, Ortwin på Germanga nämnde mina fanzin. Han ger också en bra översikt av den allra senaste mengän.
Därigenom hittade jag också förlaget som den där tjejen tipsade mig om - Machtwort Verlag - men när jag såg deras mengä var min första reflex att undra vems svärdöttrar som har tecknat dem ...? Och 4,50 euro för 20 sidor A5 ...? Nejjj ...
Tur att det finns många andra mengäförlag.
Siis tehän voitte aatella mut sellaseks kuldduuritantiks ja sit et millä saatte mut impponeeratuks?
Apua!
Apua ... Sittenhän vasta mä alan pelkäämään niitä ...
Vad söt Ortwin är!
Nice sketches ... ehm ... u can draw one about my lovable dog ?
K - K
Maybe ... :o)
Skicka en kommentar