Räkchips

Det är lite glest mellan uppdateringarna här, eftersom juli/augusti uppenbarligen är väldigt arbetsamma tider om man inte tar ledigt. Böcker måste göras klara inför höstens utgivning, osv.

Men räkchips är ju hur som helst ett genomgående tema i de här serierna.

Jag är vegetarian, av rent etiska anledningar. Även om jag tycker att biffstek är bland det godaste som finns blir jag aldrig sugen på kött från djur som lever ovanför vattenytan. Men jag kan bli helt vansinnigt sugen på fiskar och skaldjur. Kanske de innehåller ämnen som min organism trots allt behöver lite av då och då.

Här är lite räkchips:



Dem köpte jag färdigstekta från en liten thairestaurang. Men det är egentligen roligare att steka dem själv. Om man är riktigt die-hard kan man baka och torka dem from scratch. Om man inte är så die-hard kan man köpa "råa" räkchips som man kan steka efter behov.



De ser ungefär ut som små genomskinliga beiga glasögonlinser. När man kokar dem i olja blåser de snabbt upp sig till stora fuffiga grejer.
De här kommer från Folkrepubliken Kina, där stadsduvor uppenbarligen inte väcker lika oförtjänt negativa associationer som i Europa.



Här kan man läsa lite om firman, till exempel: "What you didn't know about Oishi Prawn Cracker: Oishi Prawn Cracker is made from real prawns". De "äkta räkorna" kommer med största sannolikhet från kinesiska räkfarmer, som man kan läsa mer om hos Wikipedia, The Guardian och Environmental Justice Foundation.

Fråga & svar!

Fråga: Men förihelvete, om de nu ska vara till största delen kantoneser, varför har de nästan allihop mandarinkinesiska namn?!
Svar: För att kantonesiska namn lätt ser väldigt skumma ut inbakade i svensk text. Dessutom är mandarin Jet Lis modersmål, så det är ett JÄTTEFINT språk!!!!!!1
Kantonesiska låter faktiskt väldigt coolt, men som sagt ser de allmänt vedertagna transkriberingarna lite skumma ut. De funkar dock bättre med t.ex. engelska.

Jag kom just att tänka på ...

... att så gott som alla manliga figurer i Brevärarblues är brevbärare, och så gott som alla kvinnliga figurer är prostituerade. Svarta uniformer och raffiga klänningar och korta kjolar med stövlar.
De skulle kunna framföra riktigt snygga dansnummer tillsammans.

Persongalleri

Eva Rymde hemifrån vid 14 års ålder. Har lärt sig ta hand om sig själv. Det verkar ibland som om hon har ett slags känsla för rättvisa, men man vet aldrig ... Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 1.

Ting Yay Brevbärare och tillika en av de mycket få romantikerna som man kan hitta i den här staden. Föräldralös; fadern lämnade familjen för att hänge sig åt hasardspel och opium och försvann spårlöst, medan modern var sjuklig och dog när Ting Yay var i tonåren. Har en äldre syster. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 3.

Yuan Ku Världsvan och charmig, vet hur kvinnor ska tas. Jobbar som brevbärare för att tjejer gillar uniformer, och för att han då har chansen att träffa många uttråkade hemmafruar. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 3 (som en röst på telefon; live först på s. 13).

Kim Hårdhjärtad och rå. Jobbar som prostituerad med inriktning på dominans för att hon gillar att misshandla män. Kommer ursprungligen från landsbygden och lurades till storstaden med löften om bra jobb. Den ansvarige hallicken lever inte längre. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 4.

Bijou Väldigt snäll och rar. Har egentligen ingen särskild anledning att jobba som prostituerad, men är glad att hon därigenom får chansen att sprida lite närhet och värme till behövande. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 4.

Arda Rikshataxichaffis, invandrad från Iran. Bjuder gärna på bröd och vattenpipa. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 6.

Den mystiska mörderskan Har dekorerat om i Evas rum. Dyker upp allra först i Asfaltspeglar på s. 7.

Shui Tou Även känd som "fisken". Kedjeröker och har kört fast på mellanchefsnivå i den organiserade brottsligheten. Skulle gärna vilja lägga av med båda. Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.

Chin Hsin En av Shui Tous underlydande. Gillar vapen. Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.

Huo Shih Ännu en av Shui Tous underlydande. Är lite het på gröten. Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 3.

T'u Tai Den tredje av Shui Tous underlydande. Även känd som "fettot". Stadig kille. Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 2.

Damen i trenchcoat Också medlem i Shui Tous gäng. Arbetar helst ensam. Dyker upp allra först i Blyläppar på s. 20.

Fei Li Manodepressiv busschaufför som hatar sommaren. Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 1.

Die Hard-Wuya Evas kollega. Intressen: styrketräning och söta små män. Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 1.

Yen Sköterska på kliniken där Eva och hennes kollegor får sina hälsoundersökningar varannan vecka. Superidealistisk. Dyker upp allra först i Udda tisdag på s. 2.

Säkerhetsvakt #1 En av säkerhetsvakterna på Evas bordell. Feminist. Dyker upp allra först i Glasregn på s. 1.

Säkerhetsvakt #2 En annan av säkerhetsvakterna på Evas bordell. Tycker att män ju är män och kvinnor är kvinnor, det är väl inte mer med det? Dyker upp allra först i Glasregn på s. 1.

Nicole Lite knäpp och lite feg, men godhjärtad. Jobbar som prostituerad för att försörja sin drogavhängighet. Dyker upp allra först i Glasregn på s. 5.

Den leende mördaren ... i loafers Seriemördare. Dyker upp allra först i Glasregn på s. 11.

Nazidarwinisterna Förvirrade ungdomar. Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 1.

Wu Dryg och storväxt kille. Anser sig vara en hårding och har föga till övers för allt som han tror är vekt och känsligt, t.ex. Ting Yay. Jobbar som brevbärare för att de anställde honom när han sökte jobbet på måfå. Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 5.

Chérie Glad och ambitiös. Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 7, även om hennes peruk dök upp redan i Glasregn på s. 8 ...

Mademoiselle Jade Föreståndarinna på bordellen där Eva, Kim och Bijou arbetar. Övervakar allt det praktiska i huset, från anställningarna till städningen. Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 12.

Mademoiselle Yue "Inkasterska" på bordellen där Eva, Kim och Bijou arbetar. Välkomnar gästerna och håller ett öga på allt som händer på bottenvåningen. Dyker upp allra först i Brevbärarblues på s. 19.

Stornassen Ledare för nazidarwinisterna (även kända som "Den Rosenröda Revolutionen" eller "Det Är Dags"). Får knark av en utländsk organisation mot att han arbetar för att destabilisera det politiska läget. Dyker upp allra först i Asbesthjärtan på s. 4.

Leoparden Gangster i gruppen Centiped-Skorpion-Nanobagrus, till vilken Ting Yay och hans syster är skyldiga en stor summa pengar. Musikalisk. Har kärleksbekymmer. Dyker upp allra först i Asbesthjärtan på s. 13.

Brevbärarblues: s. 6

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Kommer det att bli mer våldsförhärligande i den här serien så småningom, eller blir den lika tråkig som Udda tisdag?
Svar: Spänningen stiger ...

Fråga: Hur fick du idén till den här serien egentligen?
Svar: Först och främst ville jag förstås berätta om hur Eva och Ting Yay möttes. Jag stötte på låten Damn! I Wish I Was Your Lover av Sophie B. Hawkins på ett av mina uråldriga blandband, och versen "I had a dream I was your hero" gjorde det plötsligt helt uppenbart under hurdana omständligheter de mötte varandra.
Sen har jag på sista tiden allt oftare konfroterats med folk som inte tror på romantisk kärlek, eller inte tror på "kärlek vid första ögonkastet", och Ting Yay i den här berättelsen förkroppsligar mitt svar.

Ett, två, tre - Aaaaawww ...

Det här drömmer Ting Yay om just nu.

Fråga: Vilken sorts cigaretter röker Eva?
Svar: Flygande hästar, kanske. (Här är lite bilder på fina kinesiska cigarettpaket.)

Brevbärarblues: s. 5

Posten sorteras och Yuan Ku dyker upp igen.

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vem är Yuan Ku?
Svar: Yuan Ku är killen till höger i första rutan. Han är också med i Asfaltspeglar, den första serien om Eva (publicerad i Tunguska #0).

Fråga: När utspelar sig det här egentligen?
Svar: Den här episoden utspelar sig ett tag innan Asfaltspeglar. De olika episoderna är ganska vinjettartade och löst sammanhängande, men de står ändå i ett tidsförhållande till varandra. Det har till exempel förflutit en del tid mellan Asfaltspeglar och Glasregn (den fjärde serien om Eva, publicerad i sitt eget fanzin). Förhållandet mellan Eva och Ting Yay har nämligen utvecklats lite - i Asfaltspeglar betalar Ting Yay uppenbarligen fortfarande för hennes sällskap, medan de i Glasregn är tillsammans utanför hennes arbetstid (och hon har täckt för övervakningskameran i sitt rum).

Fråga: Jag är brevbärare, och jag känner mig lite kränkt i min yrkesstolthet över hur gigantiska de där facken är.
Svar: De där facken var bland det mest ansträngande som jag har tuschat sedan metalltrappan i Blyläppar (Evas eskapad #2, publicerad i Tunguska #1). Det hade blivit helt fasansfullt om jag hade gjort dem i realistisk skala.

Fråga: Varför är alla brevbärare män?
Svar: I det här landet har brevbäraryrket inte evolverat till ett klassiskt låglöneyrke i ett kapitalistland (dvs. med kvinnlig majoritet bland utövarna). Det här samhället är inte kapitalistiskt, men ändå ojämställt, fast på ett lite annorlunda sätt, och det är här ett klassiskt "manligt" yrke. Men det finns kvinnliga brevbärare också, de syns bara inte på bilderna.

Fråga: Varför är det så mycket män i den här serien?
Svar: Att ha med män i en serie kan vara ett bra sätt att få in mer känslor i berättelsen.
Okej, jag skämtar - men ungefär så stod det i en gammal "lär dig teckna serier"-handledning som Seriefrämjandet delade ut på Bokmässan någon gång på 1990-talet. Fast det stod "kvinnor" och inte "män".
Men ärligt talat oroar jag mig lite över hur alla män som jag nånsin har med i mina serier mest bara är antingen love interests eller kanonmat. Om de får mer nyanserade roller, eller t.o.m. huvudroller, är det bara för att de då egentligen är manifestationer av mitt mansideal, dvs. att de är love interests i vilket fall som helst.
Å andra sidan speglar det bara min verklighetsuppfattning. Och det görs ändå redan så mycket serier som handlar om män, så jag kan ju bidra till att uppväga den obalansen.

Brevbärarblues: s. 4

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vad är grejen med de här kontrasterande epåletterna?
Svar: De flesta statsanställda (sjukhuspersonal, poliser, socialarbetare, busschaufförer osv.) har uniformer med enkla röda epåletter på skjortor och jackor. Det är inspirerat av arméns uniformer, som har mer avancerade röda epåletter, och tanken är att de därigenom inte ska glömma slagordet "Tjäna folket!" - att de ska tänka på det allmännas väl snarare än sin egen personliga vinning.
Ting Yay och de andra brevbärarna är också statsanställda, men det är bara deras överordnade som har de röda epåletterna. På rent estetiska grunder har man valt att bibehålla brevbärarnas snygga helsvarta uniformer utan epåletter. Detsamma gäller för vissa andra kategorier av statsanställda. Långt ifrån alltid är det frågan om mindre "prestigefyllda" positioner: många kategorier av "lågprestigeyrken" (bl.a. gatsopare och vakter på offentliga toaletter) har prydliga uniformer med epåletter för att aktivt arbeta för att motverka yrkets negativa image.

Fråga: Förresten, är det här en sån där "manga-serie"?
Svar: Tecknings- och berättarmässigt är jag främst, och till ungefär lika stor grad, influerad av europeiska serier och japanska serier (i mindre grad nordamerikanska serier). Det här är vad som har blivit resultatet i mitt individuella fall (och det brukar växla lite mellan mina olika serier). Så om man vill sortera det under någon kategori kan man kanske kalla det för "euromanga" (men då i betydelsen "euro + manga", inte bara "manga gjord i Europa").
Serietecknare vars verk revolutionerade min värld och/eller gav mig stora mängder inspiration till min egen teckningsstil är Hugo Pratt, Jacques Tardi, Moebius, Bilal, Gipi, Katsuhiro Otomo, Masamune Shirow, Jiro Matsumoto, Sanpei Shirato, Takehiko Inoue, Dave Sim & Gerhard, samt Jaime och Gilbert Hernandez.

Brevbärarblues: s. 3

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Kommer serierna att vara handtextade också i boken sen? (Snälla, säg nej!!!)
Svar: Nej. Som man ser suger jag på att texta för hand. Däremot är jag jättebra på att texta digitalt (det är en av sakerna som jag gör för att försörja mig). Men jag har inte riktigt hittat Det Perfekta Typsnittet för textning av de här serierna än (kanske jag får göra ett själv som baserar sig på min handstil), så jag låter de här sidorna vara handtextade så länge.

Fråga: Finns det någon vettig titel på den kommande boken än?
Svar: Inte än. Vem vet, jag kanske kommer på en superbra titel till episod #7 sen, som kan bli titeln för hela boken också. Jag skulle gärna vilja kunna kalla den för "Eva", men föga förvånande finns det redan serier som heter så, t.ex. har Comes ju ett lagom knäppt album med den titeln (inte lika ofrivilligt komiskt som La Maison ou revent les arbres, dock).

Fråga: Ogillar du Didier Comes serier?
Svar: Nej. Jag tyckte faktiskt att L'Arbre-coeur var riktigt bra när jag läste den nån gång i tonåren - men bara fram tills slutet, som gjorde mig arg på Comes.

Brevbärarfilmer

Som sagt blev jag rätt besviken av filmen Postman Blues (eller så distraherade det mig bara för mycket att brevbärarkillens yakuzakompis till det yttre påminde om Mikael Sol i vissa vinklar).

Men en brevbärarfilm som jag har varma minnen av är den härligt sjuka Budbringeren, där brevbäraren Roy Amundsen i Oslo på grund av sin nyfikenhet blir indragen i helt oförutsägbara förvecklingar.

(Okej, det här var visst inte i "frågor&svar"-format, men om det inte har någon direkt koppling till serien kanske det inte behöver vara det ......)

:: :: ::

I övriga nyheter:

I morse skissade jag sidan 3. Jag ritar fram tills klockan 12, och jobbar resten av dagen. Risken finns att jag bara stirrar beundrande på vad jag åstadkommit på ritblocket under resten av dagen, men hittills har jag mest bara varit så hög på kicken av att rita serier, och därmed full av energi, att det inte har hänt.

Jag har dock skum träningsvärk i ryggen. Den enda kroppsliga övning som jag gjorde igår och som jag inte brukar göra annars var att jag gjorde fingerövningar i takt med Red Hot Chili Peppers (luftbasgitarr?). Men det borde väl inte ha involverat min rygg så mycket ...