Brevbärarblues: s. 5

Posten sorteras och Yuan Ku dyker upp igen.

Klicka på bilden för att läsa.

Fråga: Vem är Yuan Ku?
Svar: Yuan Ku är killen till höger i första rutan. Han är också med i Asfaltspeglar, den första serien om Eva (publicerad i Tunguska #0).

Fråga: När utspelar sig det här egentligen?
Svar: Den här episoden utspelar sig ett tag innan Asfaltspeglar. De olika episoderna är ganska vinjettartade och löst sammanhängande, men de står ändå i ett tidsförhållande till varandra. Det har till exempel förflutit en del tid mellan Asfaltspeglar och Glasregn (den fjärde serien om Eva, publicerad i sitt eget fanzin). Förhållandet mellan Eva och Ting Yay har nämligen utvecklats lite - i Asfaltspeglar betalar Ting Yay uppenbarligen fortfarande för hennes sällskap, medan de i Glasregn är tillsammans utanför hennes arbetstid (och hon har täckt för övervakningskameran i sitt rum).

Fråga: Jag är brevbärare, och jag känner mig lite kränkt i min yrkesstolthet över hur gigantiska de där facken är.
Svar: De där facken var bland det mest ansträngande som jag har tuschat sedan metalltrappan i Blyläppar (Evas eskapad #2, publicerad i Tunguska #1). Det hade blivit helt fasansfullt om jag hade gjort dem i realistisk skala.

Fråga: Varför är alla brevbärare män?
Svar: I det här landet har brevbäraryrket inte evolverat till ett klassiskt låglöneyrke i ett kapitalistland (dvs. med kvinnlig majoritet bland utövarna). Det här samhället är inte kapitalistiskt, men ändå ojämställt, fast på ett lite annorlunda sätt, och det är här ett klassiskt "manligt" yrke. Men det finns kvinnliga brevbärare också, de syns bara inte på bilderna.

Fråga: Varför är det så mycket män i den här serien?
Svar: Att ha med män i en serie kan vara ett bra sätt att få in mer känslor i berättelsen.
Okej, jag skämtar - men ungefär så stod det i en gammal "lär dig teckna serier"-handledning som Seriefrämjandet delade ut på Bokmässan någon gång på 1990-talet. Fast det stod "kvinnor" och inte "män".
Men ärligt talat oroar jag mig lite över hur alla män som jag nånsin har med i mina serier mest bara är antingen love interests eller kanonmat. Om de får mer nyanserade roller, eller t.o.m. huvudroller, är det bara för att de då egentligen är manifestationer av mitt mansideal, dvs. att de är love interests i vilket fall som helst.
Å andra sidan speglar det bara min verklighetsuppfattning. Och det görs ändå redan så mycket serier som handlar om män, så jag kan ju bidra till att uppväga den obalansen.