Recension från Nittonde stolen!

"Tinet Elmgren gör årets actiondängare" är en av de allra roligaste recensionerna hittills.

Det är lite roligt med den obligatoriska Modesty Blaise-jämförelsen (jag har aldrig läst Modesty Blaise).

Uppvärmningsbild

Det här är en "uppvärmningsbild" som jag ritade innan jag skissade på en sida till Drivgods. (Igen gjorde jag Evas bröst för små först ...)

Eva kommer att dyka upp igen i sitt parallella universum i Drivgods så småningom, vilket i alla fall jag ser fram emot. :3

Läsarreaktioner

Nu har jag ju hållit på och länkat till "officiella" recensioner i tidningar osv.
Men vad har vanliga läsare sagt, folk som har läst för sitt eget högsta nöje?
Här är några läsarreaktioner:

"Jodå, jag gillade den, hon är ju grymt bra på att berätta, episoduppläget kändes liksom Lone Wolf and Cub och sen var det liksom Jaques Tardi-känsla. Jag gillar den skarpt!" - Elias

"This is beautiful." - Giordano

"Very interesting … You naughty girl!!!" - Shareen (den enda uppriktiga reaktionen jag fick i USA ...)

"Aaah … Eva." - Marco

"Comics with rockhard prostitutes and a CHINESE MALE LEAD? Hot damn, what the fuck? Ting Yay seems a little too pushover though, so he ain’t my type." - prettyprophet

"))) кузьмичов ты её комигз ЕVA смотрел ?
 She’s a killing machine." - Bravlin

Min dator föll i koma och vaknade först efter en omformatering (jag får väl skylla mig själv när jag döpte den efter Battle Angel Alita - nu är vi alltså inne på Last Order!). Jag kan inte komma på lösenordet till det epostkontot där jag får det mesta av min serierelaterade epost (ledtrådsfrågan jag har där är helt bisarr, jag fattar inte hur jag tänkte). Men när jag väl har hackat mig in där igen hittar jag kanske fler läsarreaktioner ...

Nejjjjeeeeeh! €@&%$§#!!!! + Prostituerade som superhjältar?!

Jag har varit i New York hela månaden, och blev tidigt under min vistelse tipsad om utställningen There Goes My Hero på Center for Book Arts, om seriehjältinnor som sparkar rumpa. Nu när jag äntligen fick arslet av vagnen och tänkte gå dit är det €$#¤& thanksgiving-helg och museet har stängt ända tills vi reser hem igen på måndag. ;_;

Så jag får googla deltagarna själv och kolla upp dem, för det verkar vara en hel del intressanta grejer, t.ex. Blanka Amezkuas broderier och Wanda Ortiz puertoricanska superhjältinna från Bronx, Wepa Woman.

////////////////

Nåt annat som jag hittade här är boken Rent Girl av Michelle Tea och Laurenn McCubbin, en självbiografisk illustrerad berättelse ("bilderbok för vuxna") om en ung lesbisk tjej som uppmuntras av sin psykopatiska flickvän att bli sexarbetare hon också.



Boken är rent allmänt supersnygg, med illustrationer i svart, grått och rött, de första sidorna var engagerande, och på baksidan stod det "Avoiding the stereotypes of prostitute as victim or superhero ..." - vilket gjorde mig väldigt nyfiken. Det är visserligen exakt vad en förläggare måste skriva för att kunna sälja en sån här bok (i USA), men om det låg något i det ville jag väldigt gärna veta vad.

Nåja, eftersom det är en sann historia är det rätt självklart att huvudpersonen Michelle inte är någon "superhjälte". Men hon är inte heller något "offer" som måste räddas. Hon har föga sympati för de patetiska torskarna som lever i illusionen att de kan köpa sig vänskap och närhet (inte helt oväntat om man är lesbisk - särskilt obehagligt är det när hon får orgasm mot sin vilja när hon jobbar). När hon med tiden blir allt mer cynisk är hon ibland riktigt elak mot vissa av dem och hittar på olika sätt att förnedra dem.
Hon kan ta kontroll över situationen med torskarna, men hon kan inte kontrollera att det är jävligt svårt för en arbetarklasstjej utan utbildning och särskilda ambitioner att klara sig finansiellt. Att sexarbete skulle vara snabba cash visar sig dock snart vara en sanning med modifikation - hon tjänar rätt mycket, men det är ändå aldrig tillräckligt, och det tär en hel del på Michelle, själsligt och kroppsligt.
Boken planar ut lite med att Michelle berättar om hur hon och hennes andra flickvän försöker sig på att sälja kokain för att kunna resa till Grekland och vara "fria på riktigt". De konstaterar att de inte har vad som krävs, och när de säljer sex tillsammans är det inget kul. Men pengarna de skrapar ihop räcker åtminstone till en resa till Disneyland ...

Teckningarna är fulsnyggt kalkerade av från fotografier på personer som ibland inte riktigt motsvarar beskrivningen i texten: det saknas tatueringar, tatueringarna som finns i teckningarna är lite fel, och en del personer har annorlunda figur. Figurerna tittar ofta på läsaren och ser uttråkade eller sarkastiska ut. Teckningarna tillsammans med den något ostrukturerade berättelsen och den totala avsaknaden av korrekturläsning ger boken en extra dimension som förankrar den ännu fastare i den imperfekta verkligheten: en riktig människa har skrivit det här och konstant förväxlat "then" och "than", och en riktig människa har tecknat bilderna som symboliska, iscensatta kulisser, inte att förväxlas med personerna av kött och blod och miljöerna av sten, fibrer och metall som berättelsen handlar om.
Nu vet jag inte om allt detta var avsiktligt alls, men det kan ju göra detsamma. V^(oo)^V

Laurenn McCubbin gör en hel del annat kul - kolla in hennes hemsida.
Michelle Tea har skrivit många andra böcker, och hon har dessutom gett ut novellantologin Without a Net: The Female Experience of Growing Up Working Class - där kvinnor från arbetarklassen för omväxlings skull själva skriver om sin verklighet. Jag håller på att läsa den just nu.

////////////////

Det här med stereotyperna om den prostituerade "som superhjälte eller offer" gör mig förresten väldigt nyfiken på verk där prostituerade faktiskt är superhjältar. Var finns det sånt överhuvudtaget? The Pro av Garth Ennis och Amanda Conner? Frank Millers Catwoman? Men det är väl inte så oväntat att ifall superhjälteserier har prostituerade som huvudpersoner så är de ... superhjältar.
Det här måste hur som helst vara en specifikt amerikansk stereotyp om stereotyper.

Recension i Bild&Bubbla

Den här recensionen handlar faktiskt inte om boken, utan om fanzinet Asbesthjärtan, som bara innehåller korthistorian Asbesthjärtan samt halvnakenbilder på Leoparden. Bild&Bubbla brukar vara lite på efterkälken, och den här recensionen skrevs säkert någon gång i våras, men publicerades för inte alls så länge sen.

Hur som helst, det är en jättegullig recension skriven av Mikael Sol! ♥ ♥ ♥ (Gå och fangirla/-boya honom!)

Klicka på bilden för att läsa:

Recension på Shazam.se

Rikard på Shazam.se skriver bland annat detta:

Omslaget till albumet är toksnyggt och måste lätt vara det snyggaste svenska i år, färgerna är helt underbara och jag är nyfiken på hur albumet som är svartvitt skulle ha sett ut i färg. Jag tror det skulle varit riktigt snyggt.

Tjahh, men om jag hade gjort hela albumet i färg skulle det ha tagit fem miljoner år att få klart!!!! Och så hade det kostat mycket mer att trycka.

Men allvarligt talat känns svartvitt bara som det enda naturliga för mig. Att göra en hel serie i färg känns omständligt, konstigt och på något sätt också onödigt - läsaren kan själv fylla i färgerna i sitt huvud, det behöver jag väl inte hjälpa till med.
Jag har läst budgetutgåvor av en del europeiska serier, som t.ex. Jeremiah, i svartvitt med bara linearten. Jag gillade dem mycket bättre så än med färgläggning.

"Skönt feministisk" är förresten ett roligt uttryck - lite mer coolt eller t.o.m. badass än bara "feministisk". Men könsrollerna i Eva är inte alls omvända, utan männen och kvinnorna där speglar bara rent faktiskt hur det ser ut i min verklighet ...
Nu sa ju Marx att konsten inte är en spegel med vilken man återspeglar verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den, men jag formar kanske verkligheten i den här frågan genom att visa vad jag ser i min spegel, när det ju uppenbarligen inte stämmer överens med allmänt vedertagna könsroller.

Lästips

Sexsäljarens jag – ”en tjänst” av Kristina Lindquist på Arbetaren har en hel del intressanta poänger.

Av en slump såg jag dessutom just Jon Stewart prata med Stephen J. Dubner om hans bok SuperFreakonomics - Global Cooling, Patriotic Prostitutes, and Why Suicide Bombers Should Buy Life Insurance på The Daily Show idag. Dubner påpekade bland annat att det är mer sannolikt att en prostituerad i USA idag utför sexuella handlingar med en polis än att hon/han blir arresterad av polisen. Vilket kanske sätter en del saker i perspektiv, om man inte hade insett det redan.

Inget statligt litteraturstöd till Eva

Inte för att det förvånar mig, så trashig som Eva är ...

Det statliga litteraturstödet fördelas av Statens Kulturråd och delas ut i tio kategorier, varav tecknade serier är en. [...] Syftet med litteraturstödet är enligt Kulturrådet "att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen så att läsarna garanteras ett brett urval av god litteratur". (Mer på Seriewikin.)

På Komika Magasin finns en redovisning för vilka serieböcker som har fått avslag respektive bifall åren 2007 och 2008.

Som Horst säger:
"Det måste ju ha varit inehållet, möjligen även dina flotta teckningar utanför de just nu gällande seriekonstnärliga ramarna.
Men mest nog innehållet som måste ha skrämt bort dem precis som hos Bitchy 3: en hora som inte är nedknarkad, som inte bli misshandlad av torskarna, som inte haft massor med pojkvänner som misshandlat henne, inte ens pappan och halva manliga släkten verkar ha dragit över henne i barndomen. Hon verkar trivas med att vara hora! Och hon använder ohejdad våld (det får kvinnor bara göra i film eller i bra litteratur). Eva ligger alltså så långt det bara går utanför sveriges feministiska, politiska och kulturella konsens. Och då skulle KR gå emot det? Sällan."

Eva blir ju misshandlad av flera stycken torskar, men "problemet" är väl att hon kan försvara sig och inte är något Lilja 4-Ever-"offer".
Men om det stämmer annars är väl min feminism inte kulturrådets feminism ...

Men Horst hade ändå nästan halvt räknat på att Eva skulle få kulturstöd, så nu är han ledsen. Gör honom glad igen genom att köpa boken om du inte redan har gjort det!

Varför "Asbesthjärtan"?

Wikipedia säger:

"Asbest (av grekiska ἄσβεστος, "outsläcklig") är en samlande beteckning på olika fiberartat kristalliserade silikat. [...] Asbest är eldsäkert och har därför haft en mängd olika användningsområden, alltifrån veke i oljelampor till skyddskläder. Asbest är dock hälsovådligt. Fibrerna tränger in i andningsorganen och orsakar asbestos [dammlunga]. Forskare har även kunnat påvisa en cancerframkallande effekt." (min emfas)

I andra nyheter har jag mer eller mindre överlevt Bokmässan i Göteborg. Mina rapporter därifrån samt bilder på mina signeringar finns på Epix blogg!

Två recensioner

Stenhård hora som inte tar nån skit (nwt.se)
Det här är en väldigt trevlig recension, och den är skriven av Calle Hedrén, så det kanske inte är helt oväntat ...
Fast det är lite styggt hur han verkar ha läst in stygga saker som att "[Ting Yay] är inte Evas enda kärleksintresse. Det finns även en gangster som kallas Leoparden som är förälskad i henne och hänger på bordellen där hon jobbar. Även om Eva älskar Ting Yay är det svårt att hålla händerna från den snygge gangstern."
Nejjj ... Evas sätt mot Leoparden förändras ju genast när hon förstår att han inte är en kund. Och sen på slutet retar hon bara Ting Yay extra mycket för att hon tycker att det är så gulligt när han är svartsjuk (när han istället kunde vara upprörd och rentav göra slut på deras förhållande för att hon orsakar att han och hans syster hamnar i livsfara och misshandlas av sjuka nassar) ... :3
Och Leoparden är nog inte specifikt förälskad i henne, utan mest bara en machokille som måste flirta vilt med ALLA kvinnor han möter.
Han verkar förresten ha kopierat det där med "mycket BKAM och KPOW" från recensionen i GP. Öhh?

Svensk action: Asbesthjärtan (Simon säger)
Det här är också en väldigt trevlig recension. Och

"Det påminner lite grann om vad en recensent skrev om Tsui Harks film Peking Opera Blues när den hade svensk premiär (jag parafraserar): Det är som att sitta i en Volvo Amazon med jetmotor; det skramlar och skakar lite här och var, men undan går det och roligt är det."

... är bland det finaste som någon har sagt om serierna om Eva.

Även om det, som alltid, känns lite bisarrt när man kallar mig "Elmgren". Jag föredrar personligen "Tinet". (Det känns dock intressant nog lite mer naturligt när min syster Ainur kallas för "Elmgren", för hon är inte bara en fantastisk serietecknare utan dessutom en seriös historiker.)

Claire Denis har förstört mitt sexliv

För drygt en vecka sen kollade jag och Ilan på Trouble Every Day. Titeln känns i efterhand rätt galghumoristisk, för filmen har en väldigt otäck story och ett par extremt obehagliga scener (varav den första kommer nästan som en total överraskning om man inte har spoilat filmen innan). Och jag tål ändå rätt mycket, så medan Ilan mådde så illa att han kallsvettades massivt och nästan spydde på riktigt kände jag visst mentalt obehag. (Senare tyckte Ilan att jag var otäck när jag inte alls mådde lika illa av det som han ... V`(oo)´V)
Och vi har inte haft sex en enda gång sen dess. :o(

Anledningen till att jag nämner det här är att det finns en scen i filmen som liknar den här scenen i Blyläppar väldigt mycket, fast i Trouble Every Day är den skildrad helt utan galghumoristisk distans och inom en mycket mer otäck kontext ...

Filmen rekommenderas om man (a) behöver hålla celibat ett tag, eller (b) måste få veta hur hård man är.

I övriga nyheter kommer jag att teckna live på bokmässan!

På Seriefrämjandets livescen får tecknaren ett slumpmässigt tema, och improviserar på det i tjugo minuter inför publik. Ritbordet projiceras på en stor duk, så att man kan följa alla moment av teckningsprocessen. Många andra duktiga tecknare kommer också att delta. Mina tider är torsdag kl. 15:00 samt lördag kl. 12:00. Seriefrämjandets livescen är i J-hallen, på andra våningen. (Lite mer info här.)

Fler promotionsfoton!

Jag är så icke-fotogen att det krävs väldigt mycket uthållighet eller tur för att få till ett foto där jag ser acceptabel ut. Mitt ansikte är extremt livligt, så foton brukar allra oftast fånga något bisarrt stadium mellan förvridningarna. Film funkar bättre.
(Man kan nog träna fram ett "poseringsansikte". Det kanske jag borde göra, fast det finns å andra sidan så mycket vettigare saker att sysselsätta sig med här i livet ...)

Hur som helst, här är ett par nya promotionsfoton, tagna av Ilan Katin:


Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.


Klicka här för att ladda ner bilden i tryckkvalitet.

Jag var bara tvungen ...

Jag var bara tvungen att göra ännu ett Deviant Art-mem.

Den här gången blir det "Romantic OC Couple Meme"! Whee!

Den är barnförbjuden, så de som inte är medlemmar i DevArt kan läsa den här.

Signeringstekniker

Nu testade jag lite olika signeringstekniker inför bokmässan. Materialen måste vara lätta att ta med och hantera, och bör inte ta för mycket plats vid själva signeringstillfället, så det utesluter tusch med pensel. De måste också torka snabbt.
Eftersom smutstiteln och tryckortssidan inte har någon plats för signeringar får jag göra det på insidan av omslaget istället. Men då finns det i alla fall ingen risk för att färgerna skulle läcka igenom på andra sidan.



Till konturerna ska jag använda mig av Staedtler Pigment liner, eftersom den är lätt att rita med utan skiss under, och inte flyter ut i eventuella andra färger om den bara hinner torka lite först.

Till större ytor och röd färg hade jag flera alternativ:

Test nr. 1: Edding Watercolor marker (rött)
Kanske lite väl mycket åt det laxrosa hållet, så det är nog bättre att använda den mer sparsamt än så här. Annars gôtt resultat. Om jag applicerar den för snart efter Pigment linern flyter den ihop lite med den svarta färgen, men om jag låter det svarta torka en liten stund innan är det okej.

Test nr. 2: Staedtler Lumocolor (svart)
Jag har hur många som helst av de här pennorna, så det är bra att använda dem ... Och de har fyllig och fin svart färg, och det går att göra både breda och lite smalare streck med dem. Så då behövde jag inte ens testa några andra alternativ till fet svart färg, whee!

Test nr. 3: Gouache (röd)
Tar alldeles för lång tid att torka. :o( Och lite för lila är den också.



Test nr. 4: Karminröd akrylfärg (röd)
Fan, jag gillar det här resultatet - färgtonen är precis rätt och den torkar jättesnabbt.
Okej, om jag tar färg med penseln direkt ur tuben kanske det inte är så jobbigt att hantera det. Vi får se hur mycket plats jag har för signerandet ... Jag ska nog lägga in lite specialträning i att rita stående.

# # #

På bokmässan (24-27 september) kommer jag att blygsamt representera Epix i monter A01:28, vilken jag delar med Komika, Albumförlaget (som just har kommit ut med första bandet i Metabaronerna!), Man av skugga (med den legendariska Death Piglet) och Myling Media (som just har kommit ut med sin första skräckserieantologi!)

Eva och rape-revenge-filmer

Jag har skrivit en artikel på det temat för Epix blogg. Läs här ...
(Bilden är från filmen Ms. 45.)

Serier och feminism

Det är en lång och rolig artikel i DN om seriescenen i Malmö, och hur den närmast domineras av politiskt medvetna unga kvinnor. Yay!

Artikeln går också in på ett annat ämne.

Ett citat från Sara Hansson:

– Det är lättare att få en ärlig chans nu, förr var seriescenen bara en enda stor, sluten herrklubb. Jag menar: Hur skulle en tjugoårig tjej från en liten håla kommit i kontakt med redaktörer på de stora förlagen tidigare? Om det inte hade varit för gemenskapen med Nanna och de andra tecknarna, bland annat i Dotterbolaget, och i min ateljé hade jag nog gett upp för länge sedan, säger hon.

Det har onekligen hänt väldigt mycket under de senaste åren, och det skulle vara intressant att göra en djupare studie i vilka faktorer som egentligen ledde till den här utvecklingen. Ökad jämställdhet, konstintresse och politisk medvetenhet hos unga tjejer, mangaboomen, en reaktion mot seriedöden på 90-talet???

Men, tja, som "tjugo[fem]årig tjej från en liten håla" kan man också göra som jag och börja jobba för ett av dessa gubbförlag. Det var Horst som sade först att han ville ge ut Eva, när han hade råkat se några av serierna på min hemsida ...

När Johannes Klenell, redaktör på Galago och tillika gästlärare på Serieskolan, säger att de flesta debutanter i Galago är från Malmö, kanske det beror just på att han genom skolan får kontakt med väldigt många unga serietecknare i Malmö? Jag tror att serietecknarskolornas största behållning inte är att man "lär sig teckna serier", utan att man får tillgång till goda nätverk, exponering och tips om stipendier och liknande.

Man kan kalla det nepotism eller networking, men i slutändan är det nästan uteslutande personliga kontakter som brukar leda till publikation. Det är kanske lite orättvist med tanke på att alla som tecknar bra serier inte kan gå på serietecknarskolor, bilda kollektiv med andra tecknare och kämpa på tillsammans, eller jobba för serieförlag.

HIER IST ES

Nu kan man beställa Eva från Epix!

Öh, LOL?

Värnamo Nyheter, måndag 24/8. Klicka för att läsa ^ ... Det står mer om Eva än både Michael Jackson och Coldplay ... :oD

Det är ju roliga artiklar och en väldigt trevlig och positiv recension, som faktiskt säger en hel del. Fast det kanske handlar lite väl mycket om mig istället för om boken, men det är väl kanske mer relevant när man har den här "från Gislaved"-vinklingen.

Det är bara några få saker i artikeln som jag kanske bör dementera ifall någon i Småland skulle bli upprörd.
Det här är två artiklar där författaren har klippt ihop lite bitar här och var från vad jag har sagt eller skrivit och satt ihop dem, skrivit om och utökat dem så att det oftast blev ... lite annorlunda.

1. Jag tar inte ordet "manga" eller, än värre, "mangatecknare" i min mun om jag inte talar japanska.

2. Eva har inte levt ett hårt liv på gatan i hela sin barndom. Hon rymde hemifrån först när hon var 14.

3. I det där citatet om "många mangatecknare" saknas den första delen där jag säger att jag nog knappast har det därifrån, men, ja, det finns väl rätt många hjältar i japanska serier som ... (Okej, det är väl ett klassiskt fel när man intervjuas av någon som redan har bestämt sig för vad han/hon vill säga, jmf. "Könskrig" ...)

4. Var får man intrycket om att Eva är en "lycklig hora"? Eller är "ej självmordsbenägen/djupt deprimerad/drogberoende" = lycklig? Jag har gått och inbillat mig att det torde vara rätt uppenbart allra senast i Asbesthjärtan att Evas arbetsliv inte alltid är så där jättekul. Och då är Eva ändå jävligt tjockhudad.

5. Beskrivningarna av de faktiskt väldigt få tillfällena när jag har utövat fysiskt våld är lite fel parafraserade (vaddå äldre?). Läs boken själva om ni vill veta sanningen ...

6. Jag är inte alls särskilt stolt över det våld jag har utövat på mina medmänniskor, oavsett om de "förtjänade" det eller inte. Vad som står i boken är: "Som tjej, uppfostrad till och förväntad att dämpa sin våldsbenägenhet till det yttersta, kanske man kan känna sig lite stolt över det. Oprovocerat våld är dock alltid fel, och även om man blivit provocerad är det bara i sällsynta fall som våld kan vara en bra lösning." Viss skillnad i innebörd. ;o)

Kommentarer annars:

De två sista styckena i "intervju"-artikeln är bara: "..."

Den obligatoriska Kalle Anka-jämförelsen - !!!

Jo, jag har faktiskt en plan för "den stora historien", och det är att Eva inte ska bli en av de där serierna som gör mig så besviken när de börjat som fantastiskt roliga små korta vinjetter men sen får allt längre och mer sinsemellan sammanhängande episoder, vilket till slut urartar i nån sorts gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos ... (Om något både börjar och slutar som ett gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos är det förstås en helt annan sak.)
De här serierna är mer vardagsrealistiska än så.

Till exempel kunde de här serierna urarta i ett gigantiskt dramatiskt apokalyptiskt epos där Eva fixar så att Ting Yay blir av med sina skulder till maffian, genom att sparka hela maffiagruppens rumpor. Jag övervägde faktiskt den möjligheten ett tag, men sen kändes det bara jättetråkigt och dumt, som något jag hade läst fem miljoner gånger förut.

V`(oo)´V

Just det, och när jag intervjuades till den här artikeln sade han att han också ville göra en liten ruta med "Tinets serieteckningstips". Jag vet inte om den inte blev av till slut, eller om den bara fattas i den scannade bilden som jag fick. Men mina tips var hur som helst:

- Jobba arslet av dig och teckna hundratals sidor, bara så lär du dig verkligen teckna serier. Det finns inga omvägar kring det här.

- Teckna det du själv gillar och strunta i vad andra eventuellt tycker om det. Teckna inte för någon annan, utan först och främst för ditt eget nöje!

- "Rätt" material är inte alls viktigt. Har du någon penna och lite papper har du allt som behövs för att teckna serier. Sen kan du förstås upptäcka att du trivs extra bra med något specifikt material, så det är bara att prova sig fram. (Den som absolut vill veta - här kan man läsa vad just jag använder för material.)

Recension i GP

Klicka för att läsa ^

Det är alltid spännande att se vad journalisterna faktiskt säger själva i sina recensioner. (Det mesta klipper de förstås ihop från pressmeddelandet.)
Det som Bella Stenberg säger själv är: "Eva är definitivt en annorlunda och atypisk svensk röst" (tjahh), att det inte är lika detaljerat tecknat som Sin City (?), och "Novellerna hade vunnit på att placeras i kronologisk ordning".

Det sista är rätt intressant - Brevbärarblues borde alltså ha varit först? Annars är ju alla noveller i kronologisk ordning.
Jag sorterade dem helt enkelt efter i vilken ordning jag ritade dem, eftersom det skulle kunna bli skumma hopp i teckningsstil annars, med tanke på att det är nio år mellan den första och den sista serien. Nu glider stilen mer omärkligt från Asfaltspeglar till Asbesthjärtan.
I Brevbärarblues finns upptakter till Asbesthjärtan, och i Glasregn finns upptakter till Brevbärarblues. Men förvisso hade boken säkert vunnit på att ha en senare och snyggare tecknad serie allra först ...

Nej, jag misstänker faktiskt att Stenberg desperat försökte hitta något som är dåligt med boken (det skulle ju inte vara någon bra recension annars), och det här var det enda hon kunde komma på. ;o)

Misprinted Type

Nästan alla typsnitt som jag har använt i boken och i videorna (utom textningsfonten, som jag har gjort själv, och Officina) kommer förresten från Misprinted Type.

Tinet ♥ Misprinted Type.

Hemma-hos-reportage!!!!

För att fira att Eva släpps/borde ha släppts idag gjorde jag äntligen klart den här filmen ...

Varning: Man kan eventuellt bli lite lätt illamående av den här filmen, eftersom bilden hoppar rätt mycket upp och ner medan jag går ... XD

Hemma hos Tinet from Tinet Elmgren on Vimeo.

Idag ska Eva släppas officiellt ...

... Men det är lite strul med Epix webbadministration, så den kommer att ligga uppe på webbshopen kanske först imorgon. Men det är ju jättebra, för då hinner man alltså fortfarande "förhandsbeställa" Eva för endast 145 kronor.

När Eva väl ligger uppe i Epix webbshop kommer den att kosta 215 kronor. Om man utnyttjar rean (och alltså handlar för sammanlagt 500 spänn efter avdragna rabatter) kan man få den för 190 kronor.

Som sagt kommer jag att representera Epix på Bokmässan 24-27 september, och den som kommer dit har chansen att få ett exemplar med en riktigt snygg signering av mig ... :3 Jag ska experimentera lite med olika signeringstekniker och lägga upp bilder här snart.

En intervju med mig på nwt.se

Fast den säger nog inte så mycket nytt om man har följt den här bloggen ...

Hjältinna sprungen ur skaparens machofantasier

Lite kul att Jiro Matsumoto nämns sådär helt apropå. Han är ju inte sådär jättebekant i Sverige. Här är hans officiella sajt (på japanska, och kanske inte så representativ, eftersom det mest bara är bilder i färg). Det finns fanöversättningar på nätet av de flesta av hans serier, men inget västerländskt förlag har publicerat dem än så vitt jag vet.

Jätterolig artikel om Eva på allehanda.se

"Stenhård hora som seriehjältinna"

Lars Landström verkar ha Fattat Grejen. Det är hjärtevärmande, och om möjligt ännu roligare än chockerade sågningar.
V^(oo)^V

(Fast han stavade fel på Ting Yays namn ... Det uttalas ungefär [je:] - jag fastnade bara tidigt för en kanske lite skum transkribering.)

Rea på Epix!

Jag tänkte pusha lite för att det är en fantastisk rea på gång hos mitt förlag Epix. En stor del av sortimentet har rejält sänkta priser. Enda villkor är att man måste handla för minst 500 spänn. (Den som har ebb i kassan kan ju alltid slå ihop sig med en eller flera kompanjoner.)

Nu kan man alltså lägga vantarna på några av de bästa serierna som någonsin kommit ut på svenska för så lite som 50-100 spänn, och ibland ännu mindre.

Gå till epix.se/rea/ och kolla själv!

Vad jag beställde:
Blues i brallan av Baru
Skin av Milligan
Eldar av Mattotti
Joes Bar av Muñoz och Sampayo
Rebecca av Brandoli
Grön natt och Pearl av Horst Schröder och Mikael Grahn (De är inte med i rean, men förihelvete, de revolutionerade min värld! Jag måste ha dem i min närhet!)

:: :: ::

I övriga nyheter har jag blivit intervjuad av tre tidningar den här veckan. De två senare gjorde tack och lov e-postintervjuer, så jag kunde uttrycka mig någorlunda (jag är uppenbarligen helt kass på telefon) ...

Yay, jag kan lukta på boken!

Den luktar faktiskt rätt gott.

När vi skulle gå till tvättomaten idag hittade vi paketet i brevlådan. Yay!
Så medan vi väntade på att tvätten skulle bli ren kunde jag nervöst öppna paketet och se boken i levande livet för första gången ...



Omslaget blev snyggt på riktigt också. Men jag har nog verkligen nåt fel på min skärmkalibrering, något som jag har misstänkt länge men inte orkat åtgärda. Färgerna blev nämligen en aning mer gulaktiga än jag hade räknat med. (Jag höll på att skriva "men det syns inte så mycket i det här fotot" ... XD)
Och jag ska föreställa grafisk formgivare. Normalt brukar jag alltid jämföra noggrant med färgkartor, så jag har aldrig blivit överraskad förut, men det missade jag visst när det "bara" gällde min egen bok.
Fast å andra sidan är det ingen annan än jag som vet om att det blev lite fel färgtoner; skillnaden är marginell.

Okej, nu kollar vi på inlagan ...





Det blev riktigt fint. Pappret är inte alls för glansigt, vilket jag hade oroat mig för när jag hörde att det skulle vara bestruket.



Men bilderna kunde nog allt ligga lite högre upp på sidan ... Jag fattar inte hur jag inte kunde märka det. D'oh.





Whee!

Okej, nu baksidan:



Assnyggt! Men -- ... Gaah, den röda texten syns JÄVLIGT DÅLIGT!!!! D:
Note to self inför nästa utgåva: VIT TEXT PÅ BAKSIDAN.



Ryggen är riktigt fin! En prydnad för varje bokhylla. :3



Whee!

Perfektionist-Tinets betyg:



(Tre och en halv trynisar av fem möjliga - det är en hel del onödiga misstag, men det kunde ha varit mycket värre med tanke på omständigheterna. Och jag såg inga korrekturfel alls i texten, hur är det ens möjligt? Alla andra som var delaktiga - redaktionen på Epix och tryckeriet - skötte hur som helst sin del av jobbet perfekt. Jag förtjänar helt klart inte dem. ―(T_T)→)

Boken till höger i den sista bilden handlar förresten om en sovjetisk konstnär som var med och sparkade fascisternas rumpa i Berlin 1945, och gjorde blyertsteckningar av vad han såg. Vi hittade den på gatan tillsammans med en massa DDR-barnböcker som någon hade övergett.

I övriga nyheter blev jag telefonintervjuad idag av Värnamo Nyheter (född i Småland som jag är ...). Jag har totalt förträngt allt jag möjligtvis sade, så det ska bli spännande att se vad de skriver sen.

Om jag faktiskt hade en budget för att göra en proffsig trailer ...

... så skulle den kanske se ut lite så här (men avsevärt mer badass)?

"A Kiss From Tokyo" Theatrical trailer from Stephane coedel on Vimeo.

Det här är en trailer till en film som inte existerar. Kevin Dart har ett kul/sjukt/postpostironiskt projekt på gång där han gör fejkade filmaffischer för filmer som inte finns, inte minst filmerna med hjältinnan "Yuki 7". Nu har han gjort en fejk-trailer också, tillsammans med animatören Stephane Coedel och kompositören Cyrille Marchesseau. Det finns en bok, "The World of Yuki 7", med Darts snygga affischer och skisser. Läs mer om projektet här.

Videokonstnären Ilan Katins kommentar till detta exempel på vad han anser vara konstvärldens vansinne: "Det här är varför vi måste göra en riktigt bra trailer till Eva, för du har faktiskt en riktig berättelse bakom!!"

Okej. :3

Eva – en hjältinna som inte behöver räddas av någon man

Pressmeddelande, 2009-08-10

Men det händer ibland att hon räddar män som hamnat i knipa.
Eva är huvudpersonen i serieboken Eva: Asbesthjärtan som släpps i augusti 2009 på Epix förlag. I en rad serienoveller med smak av film noir och Hong Kong-action skildras Evas vardagsliv i en ofta rå och våldsam tillvaro som prostituerad i en namnlös östasiatisk storstad. Trots sin svärta är berättelserna inte utan en rejäl dos kärlek och galghumor.

Den kedjerökande Eva tar ingen skit av någon. I livets hårda skola har hon lärt sig ta hand om sig själv, och om hon blir provocerad – till exempel om maffian hotar tortera henne, om en psykopat mördar flera av hennes kollegor, eller om den unge brevbäraren som är hopplöst förälskad i henne blir kidnappad – ja, då får man akta sig så att man inte hamnar i vägen. Eva har skrämmande förmågor i närkamp och med handeldvapen, och om hon är övertygad om att hon har rättvisan på sin sida kan situationen lätt urarta till sanslösa splatterorgier.

Allt är inte bara sex och våld i Evas värld. Omkring sig har hon vänner, älskare och allierade. Evas älskare, brevbäraren Ting Yay, och hans patologiskt blyga men livsfarliga syster har ärvt en enorm skuld till maffian från sin spelberoende far. Maffiakillen Leoparden har kärleksbekymmer – kvinnor vill sällan acceptera att hans jobb är viktigare än kärleken. Vännerna och kollegorna Kim och Bijou oroar sig i sin tur både för konsekvenserna av Evas våldsbenägenhet och för hennes kärleksliv – de har sett de starkaste av kvinnor gå under på grund av kärleken till en man …

Tinet Elmgren har alltid saknat hjältinnor som hon kan identifiera sig med, så hon började själv teckna serier med starka och mångfacetterade kvinnor i huvudrollerna. Som serietecknare är hon helt självlärd, med en stil som är en blandning av japansk och västerländsk berättarteknik. ”Eva” är hennes debutbok.



Tinet är född 1981 i Gislaved, Småland, med finskt, tatariskt och romiskt påbrå, och lever och verkar idag i Berlin.

Epix förlag har sedan 1984 gett ut ett brett urval av vuxenserier i Sverige. I tidningarna Samurai och Cobra presenterade Epix i slutet på 1980-talet några av de allra första japanska serierna i Sverige. Nu skördar förlaget vad det sått och ger ut ”Eva” – en svenskproducerad vuxenserie med tydlig inspiration från japanskt serieberättande.


Eva: Asbesthjärtan
Av Tinet Elmgren
ISBN 978-91-7089-093-2
Format: 176 sidor, 21,5 x 29 cm, mjuka pärmar, svartvitt tryck, cirkapris 189,-
Releasedatum: 2009-08-24
Högupplösta bilder och annat pressmaterial finns under rubriken ”pressmaterial” på webbsidan http://eva-serien.blogspot.com/

För recensionsexemplar och mer information, kontakta Tinet Elmgren:
E-post: tinet.elmgren@gmail.com
Tel. 0049-1577-183 2696
Postadress: Schwedter Strasse 263,
D-10119 Berlin, Tyskland
Eller förläggaren Horst Schröder – e-post: info@epix.se – tel. 08-612 3696 / 08-15 9592 – postadress: Box 19008, 104 32 Stockholm


Ladda ner pressmeddelandet:
Word-format - PDF-format

Bilder i tryckkvalitet kan laddas ner här:
Omslag - Författarporträtt

Deviant Art-meme: Eva i fyra olika åldrar

Dessa hastiga photoshopskisser kan beskådas här.

Eva - Epix tyngsta bok med mjukband

Horst rapporterar att han har konkat ett ton böcker i sommarhettan. Uppenbarligen väger Eva med sina 176 bläcktyngda sidor mer än någon annan bok med mjuka pärmar som Epix har gett ut. (Andra plats innehas så vitt vi vet av Jaime Hernandez Wigwam Bam.)

Eva väger exakt ett kilo med förpackning. De som har förhandsbeställt boken får den utskickad på momangen!

Horst säger också att böckerna blev fasligt snygga, och att det stora formatet ger bilderna bra luft och tyngd, beroende på vad som krävs. Yay!

Det går fortfarande att förhandsbeställa boken (här), för den släpps officiellt inte förrän om två veckor. Med skillnaden att man får den genast när man har "förhandsbeställt". :o)

Jag håller på och planerar en sverigeturné under det kommande året. Första stopp blir Bokmässan i Göteborg, 24-27 september ...

Torsdag eller fredag

Eva skickas från tryckeriet imorgon, och är alltså i Stockholm på torsdag eller fredag! Whee!

Jag skulle då med andra ord ha hunnit delta i Världens längsta bokbord, men tyvärr fick jag ett lukrativt jobb som dagmamma åt en hund, vilket börjar just dagen efter. :o(

Eva-trailer

Eva - Asbesthjärtan from Tinet Elmgren on Vimeo.

Här är äntligen Eva-musikvideon/trailern. Det blev till slut ändå ingen moldavisk dragspelspoppunk som jag först hade tänkt. "Koma MD" av P-RAGGA är fin, men den kändes alldeles för glad. Och när jag hörde Greg Piers schmexiga röst (lite som Jeff Buckley, men mot tyngre musik) var det liksom det enda möjliga alternativet att använda en av Mandate of Heavens låtar. "The Story of My Evil Car" har helt irrelevant text, men ändå lite samma stämningsnivå som serierna om Eva.

Det tog ett tag innan jag insåg att jag inte måste synka alla klipp exakt med musiken, och efter det blev filmen genast mycket mindre töntig. V`(oo)´V

Jag gjorde den här filmen i Adobe After Effects, men den omisskännliga Windows Movie Maker-animationen till texten "Tunguska - MMIX" gjorde jag i WMM. Mest för att irritera alla fruktnazister som omger mig. :op

Mitt problem med s.k. "feministisk porr"

... är att jag är en till största delen heterosexuell kvinna, så jag är mest intresserad av interaktion mellan män och kvinnor, alternativt män och män.

Flera projekt med "feministisk porr" som jag har sett, t.ex. Mia Engbergs film "Selma & Sofie", fanzinet Vanessa, eller för den delen Drift, har kanske varit roliga som konstnärliga verk och sexualpolitiska kommentarer, men inte särskilt kittlande. :o(

Men det kanske bara är för att jag är hetero!!!!1

Så hur gör jag när jag är hetero och feminist, och vill göra serier som innehåller sexscener?
Här är några sexscener i serierna om Eva:

### # ### # ### # ### # ### # ### # ###



1. Eva som sexgalet subjekt med Ting Yay som mer "emottagande" objekt/subjekt. Här är de traditionella rollerna för kvinnor och män i princip omvända. (Asbesthjärtan, s. 12.)

Men jag måste faktiskt påpeka att det här har ännu mer att göra med mina personliga erfarenheter än med ett rent politiskt ställningstagande. I Ting Yay och Evas fall beror det också minst lika mycket på hurdana de är som personer, som på att jag medvetet vill skildra "omvända" eller "alternativa" könsroller. Det är knepigt att dra en gräns mellan vad som är medvetet och vad som är omedvetet.



### # ### # ### # ### # ### # ### # ###



2. Allmän objektifiering av attraktiva manskroppar. (Asbesthjärtan, s. 20.)

Varför finns det inte mer av det här??? :o(
Lina Neidestam säger så här i en av de intressanta intervjuerna på femisex-bloggen:

"Vi är så vana att objektifiera oss själva och varandra, att när man ska uttrycka kvinnlig sexualitet måste den utövas på en annan kvinna. Den objektifiering av män som finns är för bögar. Det känns inte lika feministiskt att skildra heterosex, trots att det är ännu viktigare med alternativa bilder där."

Så jag som inte verkar ha så stora problem med det borde ju verkligen ta mig i kragen och ha ännu mer manlig objektifiering och alternativa heterosexskildringar i mina serier. Whee!

### # ### # ### # ### # ### # ### # ###




3. Allmänt realistiska sexskildringar som handlar mindre om erotik och mer om personerna som är inblandade. (Glasregn, s. 9-10.)

Den här scenen är för övrigt som tagen direkt ur mitt vardagsliv på den tiden när jag ritade den.

### # ### # ### # ### # ### # ### # ###



4. Bara för att visa att Eva inte är unik eller "undantaget som bekräftar regeln" ... Omvända könsroller igen, med alkoholpåverkade machokvinnor som antastar en stackars söt liten man.

Jag känner en hel del såna här kvinnor, så det är ingen fantasi. V`(oo)´V

### # ### # ### # ### # ### # ### # ###

Eftersom de här serierna handlar ännu mer om våld än vad de handlar om sex, kommer oundvikligen också temat sexuellt våld upp.



5. Sexuellt våld. Om någon är osäker så sker det faktiskt penetration här. Det är ju inte särskilt kul, men Eva koncentrerar sig hellre på hur hon kan komma iväg från ännu värre saker. (Blyläppar, s. 9.)

En recensent som jag älskar jämförde den här serien med filmen Baise-moi. Nu har jag äntligen sett filmen, och den har en våldtäktsscen som kanske kan jämföras med den här scenen i Blyläppar. De våldtagna kvinnorna skildras varken som offer som man ska tycka synd om, eller som objekt som man kan leva ut sina våldsporrfantasier på, vilket annars är de två rollerna som våldtagna kvinnor brukar få.
En av kvinnorna, Manu, är helt stoisk under våldtäkten och vägrar ge männen tillfredsstellelsen av att se henne kämpa emot. Efter att de gått kommenterar hon: "Det kunde ha varit mycket värre. Vi lever fortfarande. [...] Om du parkerar din bil i förorten tömmer du den på allt värdefullt, för du vet att någon kommer att bryta sig in i den. Jag har inget värdefullt i min fitta som de där jävlarna skulle kunna stjäla." (Men det är inte alls som om upplevelsen inte skulle påverka henne på något sätt, eftersom våldtäkten är en av de faktorer som snart leder henne till en sanslös orgie i sex, våld och massaker.)

### # ### # ### # ### # ### # ### # ###

Jag har inga alltför explicita sexscener, och tillämpar i princip "japansk censur", dvs. att jag inte ritar folks könsorgan. Det skulle kännas för privat, och sex är inte alls det viktigaste temat i serierna om Eva, så det är inte så relevant heller att ha med könsorgan ... Om jag hade med könsorgan skulle de bara dra till sig en massa onödig uppmärksamhet.

En viktig sak som jag berörde lite i punkt 4 ovan är att när jag har en hjältinna som Eva vill jag vara väldigt försiktig så att hon inte blir något slags "undantag som bekräftar normen". Om hon t.ex. hade en flickvän som hon måste rädda så som hon räddar Ting Yay jämt, skulle hon lättare uppfattas som "mannen" i förhållandet, hur förhållandevis badass hennes flickvän än skulle vara. :o( Men i och med att Ting Yay är en man och även han på sitt sätt kan vara lite macho ibland blir det kanske inte så lätt att avfärda Eva.

Dessutom finns det massor av andra kvinnor i serierna som är badass på en massa olika unika sätt. Som Ting Yays syster, Die Hard-Wuya och hennes kompisar, Nicole eller Kim. Kim är faktiskt lesbisk och har kanske något på gång med Bijou, som är "mjuk", "snäll" och allmänt rätt kliché-feminin. Men Kim är faktiskt också en av de mer feminina kvinnliga figurerna, så det blir inte så enkelt.

Besked från tryckeriet

Boken är färdig om 20 dagar, och är i Stockholm 2-3 dagar senare. Så det blir nog omkring 10 augusti!

Musikvideor som mer eller mindre har prostitution som tema

... och som jag inte ogillar. Med varierande grader av romantisering, offer-ifiering och förakt.

The Twilight Sad - I Became A Prostitute
Lite sådär nostalgigulligt.


Sons and Daughters - Darling
Här är det lite oklart om huvudpersonen jobbar som prostituerad, men kläderna, miljöerna och att hon dör(?!) på slutet antyder kanske det ...


Poison - Fallen Angel
Det här måste ha varit en hel genre på 80-talet. ♥ 3:22!

Poison - Fallen Angel
Hochgeladen von tophe1212 - Musikvideos, Sänger Interviews, Konzerte und mehr.

Pat Benetar - Love Is a Battlefield
Fast deras dansmoves mot slutet är lite skrämmande.

Pat benetar-love is a battlefield
Hochgeladen von Docbuzz - Sieh die neuesten vorgestellten Musikvideos.

Metallica - Turn The Page
Den här videon/fejdokumentären vore väldigt mycket bättre utan bitarna med James Hetfield. Och den vore ännu bättre om man gav huvudpersonen lite mer cred.


Lights Flash - The End Of History Itself
Jag gillar bildspråket här, speciellt scenerna utomhus, men storyn är störigt sadistisk ...

Nyheter!

Nu är filerna hos tryckeriet, så boken är här om tre veckor! Whee!

Jag håller på och gör en "trailer"-video. Jag hittade faktiskt äntligen musik som är okej, fast sången är på rumänska(!), och hela videon är svettiga ~2:45 minuter lång.
Det är jävligt svårt att undvika att den blir jättetöntig. Eller så är jag bara överkänslig.

V`(oo)´V

Ehh, och så märkte jag precis att det var något fel på PayPal-koden i det förra inlägget. Men nu funkar det faktiskt!

Eva ♥ Asbesthjärtan

Eva är en hjältinna som inte behöver räddas av någon man. Men det händer ibland att hon räddar män som hamnat i knipa.

Den kedjerökande Eva tar ingen skit av någon. I livets hårda skola har hon lärt sig ta hand om sig själv, och om hon blir provocerad – till exempel om maffian hotar tortera henne, om en psykopat mördar flera av hennes kollegor, eller om den unge brevbäraren som är hopplöst förälskad i henne blir kidnappad – ja, då får man akta sig så att man inte hamnar i vägen. Eva har skrämmande förmågor i närkamp och med handeldvapen, och om hon är övertygad om att hon har rättvisan på sin sida kan situationen lätt urarta till sanslösa splatterorgier.

Allt är inte bara sex och våld i Evas värld. Omkring sig har hon vänner, älskare och allierade. Evas pojkvän, brevbäraren Ting Yay, och hans patologiskt blyga men livsfarliga syster har ärvt en enorm skuld till maffian från sin spelberoende far. Maffiakillen Leoparden har kärleksbekymmer – kvinnor vill sällan acceptera att hans jobb är viktigare än kärleken. Vännerna och kollegorna Kim och Bijou oroar sig i sin tur både för konsekvenserna av Evas våldsbenägenhet och för hennes kärleksliv – de har sett de starkaste av kvinnor gå under på grund av kärleken till en man …

Boken är 176 sidor lång, i maffigt albumformat på 21,5 x 29 cm (Horst övertalade mig) och med mjuka pärmar. Den innehåller sju korthistorier om Eva.
Här är en liten preview-PDF med omslaget och de första sidorna i varje novell. Och flera episoder kan ju läsas här i sin helhet (kolla i menyn till höger under "Kategorier").

Beställ boken för 215 kr direkt från Epix, eller för 190 kr med bonusrabatten inom Epix episka REA!
Om du är lika fattig som jag kan du också komma undan med att pröjsa bara 176 kr på Bokia.

Pressmaterial: omslag och seriesidor

Klicka här för att ladda ner en omslagsbild i tryckkvalitet (TIFF, 21,49 x 29 cm, 300 dpi, 9,2 MB).

För webbpublicering finns det mindre versioner i JPEG-format att ladda ner här.

Här finns dessutom en zip-fil med tre sidor från själva serien i tryckkvalitet (TIFF, 21,5 x 29 cm, 1200 dpi, 5,5 MB).

Okej, nu såg jag den där filmen ...

Sniper, alltså. Och det var jättekul att Huang Xiao Ming, som spelade en krypskyttpolis som blivit ond, hade en SVD och allt ...






Och nåt annat som var kul är att Edison Chen, som spelade den unge ambitiöse krypskytten OJ, ser ännu mer ut som Ting Yay än Huang Xiao Ming! (Fast hans mun är för liten och han har dålig hållning.)









Edison Chen har dock blivit tvungen att dra sig tillbaka från sin blomstrande showbizkarriär (skådespelare, popsångare osv.) efter en "sexskandal": han lämnade in sin dator till reparation, och någon kopierade då den stora samlingen hemgjorda porrbilder med Edison själv och diverse väninnor, också de kändisar, som fanns på datorns hårddisk, och spred dem över Internet.
Vilken tur att Ting Yay inte är någon kändis, annars skulle han säkert råka ut för något liknande.

Sen måste jag bara säga att jag är helt kär i Olga Kurylenko, eftersom hon från axlarna uppåt verkligen ser exakt ut som en brunett version av Eva. ♥




Turkar i bakgrunden





Jag gjorde ungefär fem tusen screencaps på henne i Hitman ...
Filmen hade många roliga detaljer. Här är två:



Öhh, alltså, vardå?



F-???-B ... WTF? Och vad fan är det där för typsnitt? Hur svårt kan det vara med lite research ...